Några små smulor av Statens budget går idag till kultur men med en tydligare, rättvisare och mer visionär kulturpolitik skulle Sveriges kulturliv kunna blomstra än mer och Sveriges internationella attraktionskraft stärkas.
Ett land utan kultur är som en människa utan drömmar och en människa som inte tillåts drömma blir sjuk. Till slut dör hon
I de kulturella mötena får vi kontakt med någonting djupt inom oss. Någonting bortom tillväxtmål och resultatanalyser. Någonting som får oss att känna oss levande och rika. Rika på liv. Kulturens betydelse för människors hälsa och välbefinnande kan inte underskattas. Vi är alla kulturbärare men det är kulturarbetarna som går i bräschen för vårt kulturliv.
Sveriges kulturarbetare är en av vår tids hjältar och en mycket stor andel lever idag långt under existensminimum med långa perioder av arbetslöshet eller obetalda repetitionsperioder. Kulturpolitiken förespråkar idag att kulturarbetare ska bli egna företagare men många kulturarbetare har ingen drivkraft att bli entreprenörer och driva företag.
Jag har själv tagit risken att vara kulturentreprenör. Jag drev en teater utan bidrag i fem år samtidigt som jag konkurrerade med andra teatrar som hade offentliga bidrag. Ingen annan bransch konkurrerar på så ojämlika villkor.
En rättvisare fördelning av resurser samt en betydande besparing av administrativa kostnader för alla de tjänstemän som fördelar bidrag till kultur, vore att införa ett KUL(tur) avdrag. Vi har ROT och RUT och bör också ha KUL för en jämlikt och rikt kulturutbud.
Ett KUL- avdrag skulle innebära att arbetsgivaravgiften halverades för alla kulturarbetare. Set vill säga ned till 15,71 procentenheter. KUL- avdraget skulle skapa fler arbetstillfällen för kulturarbetare över hela landet. KUL-avdraget skulle också stimulera Fria Grupper och kulturföretagare att anställa.
En halvering av arbetsgivaravgifterna för kulturarbetare skulle innebära att fler skulle få ta del av kultur över hela landet eftersom utbudet skulle öka. Fler skulle få råd och möjlighet att se och uppleva teater, konst och musik. Svarta jobb skulle bli vita. Institutionerna skulle få utrymme att betala pensionsavgifterna.
Idag lever ett stagnerat bidragssystem kvar som outbytbara tjänstemän med fasta månadslöner regerar över medan småsmulor blir över till kulturarbetare . Den som inte lyckas komma in i bidragssystemet är inom kort ute ur leken.
Sänkta arbetsavgivaravgifter för kulturarbetare skulle skapa en jämlik fördelning över hela landet och göra det möjligt för nya aktörer att etableras. Makten förflyttas från tjänstemän till kulturarbetare och i slutändan ned till den enskilda medborgaren. Mer kulturmakt åt folket!
www.svd.se/opinion/brannpunkt/kulturarbetare-ar-var-tids-hjaltar_5058837.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar