Jämlik Kultur

Mer Shakespeare åt folket

 Romateatern spelar i år Macbeth med dryga tjugotalet skådespelare. Ett raffinerat scenbygge och avancerad teknik. Jag betalar dryga tusenlappen för mig och mina tonårssöner med program och det svider i plånboken. Som ensamstående mor tar jag ut 15.000 från mitt kulturföretag och betalar lika mycket i skatter och jag konstaterar sorgset att teater aldrig kan bli folkets teater med den prissättningen. Dock värderar jag upplevelsen och vill föra kulturtraditionen vidare till sönerna.

 Forskning visar att kultur i unga år lär oss att uppskatta kultur. Romateaterns uppsättning av Macbeth är en visuell och dramatisk totalupplevelse och ger tonårspojkar en god teaterupplevelse. Mina söner är betagna och jag känner mig som en god mor.  Detta är fostran och något annat än datorn och tvspel. Men nästa år blir det ingen Shakespeareuppsättning i den gamla klosterruinen.   Kommun, landsting och Svenska Spel drar nu in sina bidrag och Romateatern kan inte finansiera sig själv trots höga biljettpriser med utsålda hus. De tar nu in Sissela Kyle som ironiskt nog spelar ”Dina dagar är räknade” Sissela är ensam på scenen och det är denna teaterform vi får vänja oss vid att se.

 Ändå lever ett stagnerat bidragssystem kvar som outbytbara tjänstemän regerar och kulturen kannabaliserar på varandra. En hjord av tjänstemän och politiker administrerar och tycker till med fasta månadslöner medan småsmulor blir över till kulturarbetare. Misären är stor bland konstnärer och kulturarbetare trots att behoven av konst och kultur är stor. Mer Shakespeare åt folket!