Vi har ROT och RUT men borde också ha KUL!

 Några små smulor av Statens budget går idag till kultur men med en tydligare, rättvisare och mer visionär kulturpolitik skulle Sveriges kulturliv kunna blomstra än mer och Sveriges internationella attraktionskraft stärkas.

 Ett land utan kultur är som en människa utan drömmar och en människa som inte tillåts drömma blir sjuk. Till slut dör hon

I de kulturella mötena får vi kontakt med någonting djupt inom oss. Någonting bortom tillväxtmål och resultatanalyser. Någonting som får oss att känna oss levande och rika. Rika på liv. Kulturens betydelse för människors hälsa och välbefinnande kan inte underskattas. Vi är alla kulturbärare men det är kulturarbetarna som går i bräschen för vårt kulturliv.

 Sveriges kulturarbetare är en av vår tids hjältar och en mycket stor andel lever idag långt under existensminimum med långa perioder av arbetslöshet eller obetalda repetitionsperioder. Kulturpolitiken förespråkar idag att kulturarbetare ska bli egna företagare men många kulturarbetare har ingen drivkraft att bli entreprenörer och driva företag.

 Jag har själv tagit risken att vara kulturentreprenör.  Jag drev en teater utan bidrag i fem år samtidigt som jag konkurrerade med andra teatrar som hade offentliga bidrag. Ingen annan bransch konkurrerar på så ojämlika villkor.

 En rättvisare fördelning av resurser samt en betydande besparing av administrativa kostnader för alla de tjänstemän som fördelar bidrag till kultur, vore att införa ett KUL(tur) avdrag. Vi har ROT och RUT och bör också ha KUL för en jämlikt och rikt kulturutbud.

 Ett KUL- avdrag skulle innebära att arbetsgivaravgiften halverades för alla kulturarbetare. Set vill säga ned till 15,71 procentenheter. KUL- avdraget skulle skapa fler arbetstillfällen för kulturarbetare över hela landet. KUL-avdraget skulle också stimulera Fria Grupper och kulturföretagare att anställa.

En halvering av arbetsgivaravgifterna för kulturarbetare skulle innebära att fler skulle få ta del av kultur över hela landet eftersom utbudet skulle öka. Fler skulle få råd och möjlighet att se och uppleva teater, konst och musik. Svarta jobb skulle bli vita. Institutionerna skulle få utrymme att betala pensionsavgifterna.

 Idag lever ett stagnerat bidragssystem kvar som outbytbara tjänstemän med fasta månadslöner regerar över medan småsmulor blir över till kulturarbetare . Den som inte lyckas komma in i bidragssystemet är inom kort ute ur leken.

Sänkta arbetsavgivaravgifter för kulturarbetare skulle skapa en jämlik fördelning över hela landet och göra det möjligt för nya aktörer att etableras. Makten förflyttas från tjänstemän till kulturarbetare och i slutändan ned till den enskilda medborgaren. Mer kulturmakt åt folket!

www.svd.se/opinion/brannpunkt/kulturarbetare-ar-var-tids-hjaltar_5058837.svd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska entreprenörer i Ryssland behöver livvakt

Bo Pellnäs, säkerhets kommentator och ledamot av kungliga krigsvetenskapsakademin skriver på  Dn debatt debatt idag om Sveriges relation till Ryssland.  "En aktiv  handelspolitik från vår sida och ökade investeringar i Ryssland vore positiva steg mot en gemensam framtid."  Jag håller med Bo Pellnäs men de entreprenörer jag känner som vågat satsa i Ryssland har väldigt dåliga erfarenheter. Det är korruption och mordhot. För att kunna göra affärer i Ryssland behöver du en livvakt. Carl Bildt var väl från början inblandad i det ryska gasföretaget men drog sig ur. Undrar varför? Vore intressant att höra.

Bo Pellnäs skriver också att:  "vi har en mer än tusenårig historia tillsammans med Ryssland, vars författare, diktare, musiker, konstnärer och vetenskapsmän har berikat vår kultur och våra liv."  Det är en klok iakttagelse. De ryska romanförfattarna har satt stora avtryck i världslitteraturen. Dostojevskij och Tolstoj har antagligen skrivit världens bästa romaner genom tiderna. Men vad händer nu?  Ett land bör kommunicera genom sin kultur för att skapa förtroende. Det är kulturen som gör oss till människor inte rysk gas. Ett aktivare kulturutbyte mellan Sverige och Ryssland kunde vara en början. Jag längtar!

 

Det ska vara en värmlänning

För första gången i mitt liv har jag en egen bil. Jag har haft körkort i sådär tjugofem år men alltid låtit maken köra. Nu har jag skilt mig och börjat köra bil. Det var det bästa med skilsmässan brukar jag säga; att jag börjat köra bil. Sedan i maj är jag lycklig ägare till en Ford Mondeo

Bilen fullpackad med mat, kläder, rena lakan, handdukar, katt och söner. Vi drar iväg till landstället i Roslagen och stannar i Gimo för att köpa glass. När vi ska åka vidare startar inte bilen. Helt död men som tur var finns en bilverkstad om hörnet och vi får skjuts av snälla Rolf från Alunda ända hem. I Gimo scannar de bilen med en dator för att hitta felet. Men det finns inget fel säger datorn. Slutsats blir att tändspolen behöver bytas för 2500:-.  Med 99% säkerhet. Ok då byter vi den.

Till den nya bilen, som ju inte är ny utan ett arv från min underbara pappa, kommer också kallelse till bilprovningen eftersom annars kommer ett körförbud inträda 30 juni. Jag ringer bilprovningen och får en tid i Sundsvall 17 juli. Men Sundsvall? Jag bor i Stockholm?  Jag tackar marknadskrafter som privatiserar bilprovningen så jag kan prova bilen på en plats nära mig nästa år. Till slut  lyckas jag tränga in i det svårbegripliga datoriserade avbokningssystemet  och få  en avbokad tid i Vallentuna 22 juni när jag är fjorton mil bort i Roslagen. Tacksam tar jag denna tid och med ny tändspole bränner jag iväg kl. 7 på morgonen.

Väl framme vid Vallentunas bilprovning utan GPS stannar jag och inväntar min tur. Besiktningsmannen vinkar in mig. Jag vrider om nyckeln till min Ford Mondeo och bilen startar inte. Där sitter jag som ett fån långt ute i ett industriområde fjorton mil från mina barn som sov när jag åkte och svetten börjar rinna. Jag vrider nyckeln igen och igen. Min första bil och med ny tändspole och allt. Snälla!

 Besiktningsmannen tittar medlidsamt på mig. Jag väntar en halv timme, en timme. Två. Nu startar den. Den startar! Jag kör in och allt är ok men när den skall provköras startar den inte. Svetten börjar rinna igen. Vi väntar. Jag ringer Gimo Bilverkstad. Bilen startar inte. Det kan inte vara tändspolen. – Nä, jag sa 99%. Jag lovade inget.

Till slut startar bilen. Provkörs och blir godkänd. Min styvfar kommer och hämtar bilen och kör den nonstop utan att stanna till Eda Bilverkstad i Värmland som hittar felet direkt. Bränslepumpen hade pajat.  Har man fel på bilen ska man åka till Värmland. Motormännens land. Det har även norrmännen hajat som inte låter någon annan än värmlänningar röra deras bilar. Heja Värmland! Ni är bäst på bilar. Det ska vara en värmlänning!

 

 

Jämlik Kultur

Mer Shakespeare åt folket

 Romateatern spelar i år Macbeth med dryga tjugotalet skådespelare. Ett raffinerat scenbygge och avancerad teknik. Jag betalar dryga tusenlappen för mig och mina tonårssöner med program och det svider i plånboken. Som ensamstående mor tar jag ut 15.000 från mitt kulturföretag och betalar lika mycket i skatter och jag konstaterar sorgset att teater aldrig kan bli folkets teater med den prissättningen. Dock värderar jag upplevelsen och vill föra kulturtraditionen vidare till sönerna.

 Forskning visar att kultur i unga år lär oss att uppskatta kultur. Romateaterns uppsättning av Macbeth är en visuell och dramatisk totalupplevelse och ger tonårspojkar en god teaterupplevelse. Mina söner är betagna och jag känner mig som en god mor.  Detta är fostran och något annat än datorn och tvspel. Men nästa år blir det ingen Shakespeareuppsättning i den gamla klosterruinen.   Kommun, landsting och Svenska Spel drar nu in sina bidrag och Romateatern kan inte finansiera sig själv trots höga biljettpriser med utsålda hus. De tar nu in Sissela Kyle som ironiskt nog spelar ”Dina dagar är räknade” Sissela är ensam på scenen och det är denna teaterform vi får vänja oss vid att se.

 Ändå lever ett stagnerat bidragssystem kvar som outbytbara tjänstemän regerar och kulturen kannabaliserar på varandra. En hjord av tjänstemän och politiker administrerar och tycker till med fasta månadslöner medan småsmulor blir över till kulturarbetare. Misären är stor bland konstnärer och kulturarbetare trots att behoven av konst och kultur är stor. Mer Shakespeare åt folket!

Mamma, vad har du gjort?

Mamma, vad har du gjort?

Mitt hjärta svider när Solveig Ternström, min mamma ställer sig på scenen på Donners plats med Mona Sahlin och Margot Wallström i Almedalen och säger att hon stöder Mona Sahlin.

Orsaken till detta ”svek” är kärnkraften,

Kanske är kärnkraften en genusfråga? Män är mer riskbenägna än kvinnor när det gäller företagande och säkert även energipolitik. Jag behöver bara gå till mig själv. Pappa för kärnkraft och mamma mot. Men visst är kärnkraften farlig. Man argumenterar om att kärnkraften är ren och inte släpper utan någon koldioxid men har ännu inte löst hanteringen med avfallet. Den lera i de behållare som avfallet ska ligga i tusentals år riskerar spricka och risken blir då att avfallet läcker ut i grundvattnet. Av det använda kärnbränsle som grävs ned långt ned i urberget går också att göra plutonium som i sin tur kan användas till kärnvapen. Det var lätt för Green Peace att ta sig in i Forsmark. Vad händer om terrorister får tag i plutonium? Säkerheten måste ses över. Olyckor kan inträffa. Den mänskliga faktor kan få ödesdigra konsekvenser. Jag är tillräckligt gammal för att minnas Tjernobyl. Under många år gick det inte att plocka bär i östra Sverige eller äta vilt.

 Men vad är alternativet? Kärnkraften finns runt omkring oss i andra länder så spelar det egentligen någon roll?. Hoten om att bli beroende av den ryska gasen finns också. Trots att vår utrikesminister Carl Bildt till en början var delägare. Den ryska korruptionen är ett problem. Nu byggs ändå gasledningen i Östersjön.

 Jag bor tidvis i Östhammars kommun där Forsmarks Kärnkraftverk är arbetsplatsen för många. Östhammar är en kommun med få arbetstillfällen och utan Forsmark skulle förmodlingen kommunen dö. Man har också vunnit kampen om att få gräva ned avfallet i sitt urberg. Ekonomin styr och kommunen måste överleva.

 Jag uppträder på Fartyget Sigyn i Visby under Almedalsveckan i det rum som annars transporterar kärnavfall. Strax innan vårt framträdande håller Anders Wijkman en föreläsning om alternativa energikällor i ett globalt perspektiv och jag tänker att en god energipolitik bör även innehålla stora satsningar på alternativa energikällor. Enligt Wijkman kostar dessa satsningar mer än kärnkraft inledningsvis men i ett längre perspektiv blir det billigare än kärnkraft.

 Jag kan till viss del förstå den förtvivlan och den rädsla som leder till Solveigs Ternströms avhopp men det skulle vara väldigt olyckligt om Sverige bytte regering i höst.  Folket oroas. Kanske nästan en knapp majoritet. Vi bör ta denna oro på allvar. Men vi behöver inte byta parti eller regering. Vi behöver kommunicera mer säkerhet och risker med kärnkraften och vi behöver också satsa forskning på alternativa energikällor.  Ett parti är mer än en fråga. Ett parti har en ideologi. Jag tror på människans frihet och att själv skapa sitt liv. Jag är småföretagare och kämpar för våra rättigheter. En socialliberal småföretagare är också solidarisk. Det handlar inte om att bli rik det handlar om att överleva. Småföretagarna är den nya arbetarklassen utan några rättigheter men med massa skyldigheter. Denna djupa orättvisa har Socialdemokraterna skapat.

 Paula Ternström

Kulturentreprenör

Kandiderar till riksdag och landsting i Stockholm Stad (FP)

 

.

 

 

Gösta Ekman en playboy och demon på Bergmanfestival?

Min starkaste upplevelse under Bergmanveckan var nog när Gösta Ekman talade om sitt arbete som regiassistent till Ingmar Bergman. Han liknade sin pappa Hasse Ekman vid en playboy och Ingmar Bergman som en demon, sig själv som ett mellanting... Tiden med Bergman skapade svarta  djupa stråk hos  Gösta som då bara var arton år. Vi fick också höra honom berätta om Viktor Sjöström som han assisterade under inspelningen av "Smultronstället" som vi såg idag. Viktor gav Marlon Brandokänslor och Ingrid Thulin är värsta snyggingen. De unga killarna i publiken bara dånade. Det är viktigt med vackra kvinnor på film. Sista gången det visades 35 mm film på Sudersandsbiografen. Sorgligt! Avslutning vid raukarna. Vackert så det gör ont! Tack för att jag fick vara med och uppleva så mycket skönhet! 

Bergmanveckan

Var på Ljusbågen - en studie i  ljussättning där filmfotograferna Gunnar Källström och Carl- Gustav Nykvist talade om hur Ingmar Bergman och Sven Nykvist använde ljuset. Vi fick se klipp från filmer och analys. Väldigt intressant. Frågan från många var dock hur man kan överföra denna magiska ljussättning till färgfilm. Ingen hade någon svar. Det är en njutning med bra ljussättning och Bergman och Nykvist var kungar!

Såg "Sommarnattens leende" och "Sommaren med Monica" på Sudersandbiografen. Känns exklusivt

Man sugs in i Fårö och Bergman också för den delen.