Det ska vara en värmlänning

För första gången i mitt liv har jag en egen bil. Jag har haft körkort i sådär tjugofem år men alltid låtit maken köra. Nu har jag skilt mig och börjat köra bil. Det var det bästa med skilsmässan brukar jag säga; att jag börjat köra bil. Sedan i maj är jag lycklig ägare till en Ford Mondeo

Bilen fullpackad med mat, kläder, rena lakan, handdukar, katt och söner. Vi drar iväg till landstället i Roslagen och stannar i Gimo för att köpa glass. När vi ska åka vidare startar inte bilen. Helt död men som tur var finns en bilverkstad om hörnet och vi får skjuts av snälla Rolf från Alunda ända hem. I Gimo scannar de bilen med en dator för att hitta felet. Men det finns inget fel säger datorn. Slutsats blir att tändspolen behöver bytas för 2500:-.  Med 99% säkerhet. Ok då byter vi den.

Till den nya bilen, som ju inte är ny utan ett arv från min underbara pappa, kommer också kallelse till bilprovningen eftersom annars kommer ett körförbud inträda 30 juni. Jag ringer bilprovningen och får en tid i Sundsvall 17 juli. Men Sundsvall? Jag bor i Stockholm?  Jag tackar marknadskrafter som privatiserar bilprovningen så jag kan prova bilen på en plats nära mig nästa år. Till slut  lyckas jag tränga in i det svårbegripliga datoriserade avbokningssystemet  och få  en avbokad tid i Vallentuna 22 juni när jag är fjorton mil bort i Roslagen. Tacksam tar jag denna tid och med ny tändspole bränner jag iväg kl. 7 på morgonen.

Väl framme vid Vallentunas bilprovning utan GPS stannar jag och inväntar min tur. Besiktningsmannen vinkar in mig. Jag vrider om nyckeln till min Ford Mondeo och bilen startar inte. Där sitter jag som ett fån långt ute i ett industriområde fjorton mil från mina barn som sov när jag åkte och svetten börjar rinna. Jag vrider nyckeln igen och igen. Min första bil och med ny tändspole och allt. Snälla!

 Besiktningsmannen tittar medlidsamt på mig. Jag väntar en halv timme, en timme. Två. Nu startar den. Den startar! Jag kör in och allt är ok men när den skall provköras startar den inte. Svetten börjar rinna igen. Vi väntar. Jag ringer Gimo Bilverkstad. Bilen startar inte. Det kan inte vara tändspolen. – Nä, jag sa 99%. Jag lovade inget.

Till slut startar bilen. Provkörs och blir godkänd. Min styvfar kommer och hämtar bilen och kör den nonstop utan att stanna till Eda Bilverkstad i Värmland som hittar felet direkt. Bränslepumpen hade pajat.  Har man fel på bilen ska man åka till Värmland. Motormännens land. Det har även norrmännen hajat som inte låter någon annan än värmlänningar röra deras bilar. Heja Värmland! Ni är bäst på bilar. Det ska vara en värmlänning!