måndag 6 juni 2016

Vad är att vara svensk?

Kära Öregrundsbor, kära besökare, Tusen tack för förtroendet att få tala på Sveriges Nationaldag! För sju år sedan stod jag här och höll nationaldagstalet – ett hedersuppdrag - och då var min älskade pappa här. Nu finns han inte mer men jag bär honom med mig precis som vi alla bär våra föräldrar och vår historia med oss. Pappa älskade Öregrund. Och överförde den kärleken till mig precis som jag hoppas jag för den kärleken vidare till mina söner. Kärleken till havet, klipporna, enbuskarna, ljungen, havtornen, de hemliga smultronställena. Abborrnäten och abborrarna vi lärde oss luffarrensa. Vinbärsbuskarna som pappa la sin själ i och saften vi fortsätter göra precis som han gjorde.roslagsrosen. Potatisodlingen. Att komma till Öregrund är som att komma till Pappa. Att komma hem till tryggheten, mitt hjärta blir alldeles lugnt. Öregrund är mitt Paradis. Pappa gav mig livskvalitet. Kan man ge ett bättre arv? Föräldrars värderingar tar vi omedvetet över precis som vi tar in vårt fosterlands värderingar. Det blir tryggheten och faktiskt trösten när det blåser hårt. Det man har kvar att hålla sig i är värderingarna och ritualerna. -Jag längtar hem, jag längtar vart jag går - Men ej till människor! Jag längtar marken - Jag längtar stenarna där barn jag lekt, skriver Verner von Heidenstam 1888 Då längtade han hett efter Sverige efter åtta år i Italien. Vad är att vara svensk? Kanske förstår man det som mest när man inte är i Sverige Jag har funderat en del på det och idag på vår nationaldag kan jag våga tala om det trots att det varit en aning förbjudet. För det har det ju? Hur ser den svenska nationalkaraktären ut? Hur kan vi få kunskap om vår nations personlighet? För att förstå samtiden bör vi läsa vår historia. Att analysera svenskhet var ett ämne i slutet på 1800-talet. Man talade då om Det karga Norden och det mustiga Södern. Man talade om Självständighetskänsla och praktiskt förnuft, Man talade om respekt för lagen och överdriven vördnad för det utländska. Många kulturpersonligheter under 1800-talet försökte fånga nationalkaraktären som ofta beskrevs som ett missnöje med det egna folket. Svenskarna trivdes inte med varandra. De var asociala, materialistiska och individualistiska. Svenskarna saknade sinne för äkta fosterlandskärlek, de var okunniga om sin egen historia och brast i den nationella stolthet som präglade andra kulturfolk. Svensken är oförmögen att lyfta fram sina egna företräden utan förvandlar istället sina vackraste drag till fel och brister i förhållande till andra kulturer, sades det. Och fortfarande år 2016 beskriver vi oss som The Nerdnation när vi ska presentera oss för 50 miljoner tittare när vi är värdland. för Eurovision Songcontest. Ingenting har förändrats? Svenskens mål är självständighet och att vara sin egen och vägen till oberoende går via entreprenörskap så även för kvinnan slog Carl Jonas Love Almquist fast i romanen ” Det går an” 1839 i gestalt av glasmästardottern Sara Videbäck, en karaktär som jag själv gestaltat på teatern. Och faktiskt även här i Öregrund en oerhört varm sommar i Socitetshuset. Sara menade ju att om hon själv tjänade sina egna pengar var hon fri och kärleken fri. Almquist förlorade jobbet som rektor efter att skrivit den boken. Idag kan vi se Vikings på History channel med bl a Gustav Skarsgård som en Viking .Min personliga favorit är sköldmön Lagerda.. Inte bara för att hon har en himla häftig frisyr utan för att hon har en sån cool attityd. En kvinnlig krigare med de främsta nordiska egenskaperna självständighet och stolthet- Hon är jämställd mannen. Det finns i vår historia. De starka kvinnorna. En förebild. En rolemodel.. Ha ha Och t o m med min egen försfödde son har jag döpt till Viking. Oberoende har i Sverige varit är en dygd och det är också en dygd att uppfostra sina barn i denna anda. Nordiska föräldrar blandar sig mycket mindre i sina vuxna barns vardagsliv, och barnen i sin tur undviker att be föräldrarna om stöd och hjälp. Svensken vill vara fri och oberoende till familjen och kärleken. En bra karl reder sig själv, sa min pappa. ”Jag vill inte ligga någon till last” sa min morfar. Kanske är det detta som är att vara svensk? Eller har det förändrats? Häromdagen läste jag på en engelsk sajt om Sverige att det som är riktigt svenskt det är Systembolaget och att stå i kö. Men också att vi tar varandra i hand. Ett handslag betyder att man är vänner. ”Det tar vi i hand på” Redan på vikingatiden räckte man fram handen för att visa att man inte hade några vapen. Att man kom med fred. En väldigt vacker gest och möjligheten att knyta ett socialt band. Så att inte sträcka fram handen kunde vara en krigsförklaring. Vi bär vår historia så kanske det är därför det skär så djupt i våra hjärtan när handslaget uteblir trots att vi bor i ett mångkulturellt land och att vi vet att vi behöver anpassa oss till varandra. Inte bara de som kommer hit utan även vi som bott här från början. Ordet Integration betyder ”en förening av skilda delar till en större enhet.” Och vi gammelsvenskar behöver alltså också integreras och förhålla oss till den nya föränderliga verkligheten och det nya land som Sverige blir. Vad händer när klankulturbefolkningar folkvandrar till ett individbaserat samhälle som Sverige? Vad händer med samhällskontrakten? Den svenska värdegrunden? Vad händer med vårt oberoende? Vad händer med kvinnans frihet? En kvinna som jag träffade och är läkare flydde till Sverige för att få leva i frihet. Hon fick inte lära sig vare sig cykla eller simma i sitt hemland. Det är inte fint för en flicka. Men hon är mer bevakad här än där hon kom ifrån. - Jag flydde från ett stort fängelse till ett litet, säger hon. Det gör ont att höra i mitt fria hjärta. Så många som flyr till Sverige för att vara fria. Och vad möter dem? Kanske är det en tid att verkligen stå upp för våra värderingar? Det är tid att försvara jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är tid att försvara demokratin Det är tid att tänka på arvet vi lämnar efter oss. Gratulerar på dagen, Sverige! Ja må du Leva!