Är det coolt med Jihad?

Så slog det till igen. En lastbil dundrar fram över glada nationaldagsfirande fransmän 14 juli i Nice. Att använda sig av ett stort fordon på en folkrik plats är en av strategierna för IS. De otrogna ska utplånas. Frankrike är i krig, uttryckte Hollande efter massakern 13 november 2015 i Paris. IS arbetar för ett globalt kalifat och de kan slå till var som helst och när som helst. Men varför blir man IS krigare? 20% av unga i Frankrike tycker IS är coola men bara 7 % är muslimer av franska ungdomar. De flesta som åker till Syrien för att kriga är inte särskilt religiösa. De är beredda att dö hjältedöden men inte av den anledningen de flesta av oss tror. En brittisk forskare, Scott Attran har undersökt varför unga europeer radikaliseras och upptäckt att många av de som rekryteras inte har läst Koranen. De har läst och sett propaganda. De är inte ute efter gudstro utan ett sammanhang att tillhöra. En dröm att dela med andra. Det har i alla tider funnits en krigsromantik hos unga män, en dröm om något högre och att vara rebellisk och risktagande. Även i Tolstojs 1800-tals roman Krig och Fred går håglös man ut i krig. Att vara krigsmartyr är inget nytt. Men är det jihadismen som subkultur som lockar? Är det coolt att gå i burka? Nyligen satt en ung hiphopartist i SVT och pratade om sitt skrivande med en tröja med en kvinna i burka. Har jihadismen blivit ett mode? En vän jag talar med från Fisksätra berättar att hans systers klasskamrat blev jihadist och reste till Syrien. Han är död nu. ”En sån gullig kille”. Det kryper närmare och närmare. Jag svarar att ” du som är ungdomsledare måste öppna dina ögon” Min vän ser blek och oförstående ut. Det finns inte kunskap att hantera detta. Och det går fort. På en vecka kan en 17-åring radikaliseras. Osaya Kreyen gripen misstänkt för båda dåden i Paris och Bryssel är uppvuxen i Rosengård /Malmö där han radikaliserats. Hotet från jihadister har alltför länge tonats ned i Sverige. Näst Belgien är Sverige det land som exporterar flest jihadister till Syrien och Irak. Det finns anledning till stor oro. Den svenska flaggan finns med i nyproducerade filmer från IS över länder de anser sig vara i krig med. Forskning visar att unga män är mer benägna att starta krig och i Sverige finns just nu ett överskott av unga män utan fotfäste. Dessutom sprids en föreställning bland muslimer om att västvärlden är i krig mot Islam – i grunden en konflikt om hur ett samhälle ska styras. Finns det en plan att hantera detta? Hillevi Engström nyligen tillträdd samordnare för våldsbevakande extremism har ett stort arbete framför sig. Hon klarar inte detta ensam. Vi måste alla hjälpa till. Vi måste öppna våra ögon.

Nio miljoner hjälper en miljard

”Hur många sa du att ni var?” ”Nio miljoner drygt” ”Nio miljoner hjälper en miljard!?” Den indiske guiden vid Taj Mahal tror inte sina öron när jag berättar att 1.6 miljonerklubben och Hand in Hand i Sverige är i Indiens fattigaste område Marja Pradesh för att utbilda 23.000 indiska kvinnor i Hälsa. När jag besöker de fattiga byarna kan jag inte fråga om de utövar Yoga som jag hade tänkt. Hur skulle de hinna det? Kvinnorna går på fälten i sina vackra saris och plockar vetestrån ett i taget i olidlig hetta. De sover med getter och kor i sina skjul och när monsunregnets vatten har torkat bort får de gå långt för att tvätta händerna. Den patriarkala strukturen är hård och männen bevakar vår dialog hela tiden. Vad vill ni frågar jag. Kvinnorna svarar att de vill ha utbildning. De får utbildning i hygien, hälsa och även ekonomi. Att det du säljer måste du sälja lite dyrare än det du köper in. En kvinna har öppnat en kiosk där hon säljer chips och nötter. Hon försörjer hela sin familj på det. Hand in Hand gör ett fantastiskt arbete för kvinnor i Indien med stöd av Postkodmiljonlotteriet. Att vårt land Sverige med den lilla befolkningen gör något så stort för Indiens kvinnor är något att vara stolt över. Bilden av Sverige som förmedlar kunskap om hälsa är värt att exportera och sprida worldwide. Nästa steg är att sprida våra kunskaper om geriatrik. I Indien finns tre geriatriker på en miljard och befolkningen blir äldre och äldre även där. Behovet av Sverige som kunskapsbärare och utbildare är stort. Både Indien och Kina sneglar på Sverige. Förstår och antar vi möjligheterna? Besök gärna 1.6 miljonerklubbens Seminarium Women´s Health movement in India i Almedalen på Sigrid 5 juli 18-18.45 http://www.1.6miljonerklubben.com/aktiviteter/visa/?id=2117

Vad är att vara svensk?

Kära Öregrundsbor, kära besökare, Tusen tack för förtroendet att få tala på Sveriges Nationaldag! För sju år sedan stod jag här och höll nationaldagstalet – ett hedersuppdrag - och då var min älskade pappa här. Nu finns han inte mer men jag bär honom med mig precis som vi alla bär våra föräldrar och vår historia med oss. Pappa älskade Öregrund. Och överförde den kärleken till mig precis som jag hoppas jag för den kärleken vidare till mina söner. Kärleken till havet, klipporna, enbuskarna, ljungen, havtornen, de hemliga smultronställena. Abborrnäten och abborrarna vi lärde oss luffarrensa. Vinbärsbuskarna som pappa la sin själ i och saften vi fortsätter göra precis som han gjorde.roslagsrosen. Potatisodlingen. Att komma till Öregrund är som att komma till Pappa. Att komma hem till tryggheten, mitt hjärta blir alldeles lugnt. Öregrund är mitt Paradis. Pappa gav mig livskvalitet. Kan man ge ett bättre arv? Föräldrars värderingar tar vi omedvetet över precis som vi tar in vårt fosterlands värderingar. Det blir tryggheten och faktiskt trösten när det blåser hårt. Det man har kvar att hålla sig i är värderingarna och ritualerna. -Jag längtar hem, jag längtar vart jag går - Men ej till människor! Jag längtar marken - Jag längtar stenarna där barn jag lekt, skriver Verner von Heidenstam 1888 Då längtade han hett efter Sverige efter åtta år i Italien. Vad är att vara svensk? Kanske förstår man det som mest när man inte är i Sverige Jag har funderat en del på det och idag på vår nationaldag kan jag våga tala om det trots att det varit en aning förbjudet. För det har det ju? Hur ser den svenska nationalkaraktären ut? Hur kan vi få kunskap om vår nations personlighet? För att förstå samtiden bör vi läsa vår historia. Att analysera svenskhet var ett ämne i slutet på 1800-talet. Man talade då om Det karga Norden och det mustiga Södern. Man talade om Självständighetskänsla och praktiskt förnuft, Man talade om respekt för lagen och överdriven vördnad för det utländska. Många kulturpersonligheter under 1800-talet försökte fånga nationalkaraktären som ofta beskrevs som ett missnöje med det egna folket. Svenskarna trivdes inte med varandra. De var asociala, materialistiska och individualistiska. Svenskarna saknade sinne för äkta fosterlandskärlek, de var okunniga om sin egen historia och brast i den nationella stolthet som präglade andra kulturfolk. Svensken är oförmögen att lyfta fram sina egna företräden utan förvandlar istället sina vackraste drag till fel och brister i förhållande till andra kulturer, sades det. Och fortfarande år 2016 beskriver vi oss som The Nerdnation när vi ska presentera oss för 50 miljoner tittare när vi är värdland. för Eurovision Songcontest. Ingenting har förändrats? Svenskens mål är självständighet och att vara sin egen och vägen till oberoende går via entreprenörskap så även för kvinnan slog Carl Jonas Love Almquist fast i romanen ” Det går an” 1839 i gestalt av glasmästardottern Sara Videbäck, en karaktär som jag själv gestaltat på teatern. Och faktiskt även här i Öregrund en oerhört varm sommar i Socitetshuset. Sara menade ju att om hon själv tjänade sina egna pengar var hon fri och kärleken fri. Almquist förlorade jobbet som rektor efter att skrivit den boken. Idag kan vi se Vikings på History channel med bl a Gustav Skarsgård som en Viking .Min personliga favorit är sköldmön Lagerda.. Inte bara för att hon har en himla häftig frisyr utan för att hon har en sån cool attityd. En kvinnlig krigare med de främsta nordiska egenskaperna självständighet och stolthet- Hon är jämställd mannen. Det finns i vår historia. De starka kvinnorna. En förebild. En rolemodel.. Ha ha Och t o m med min egen försfödde son har jag döpt till Viking. Oberoende har i Sverige varit är en dygd och det är också en dygd att uppfostra sina barn i denna anda. Nordiska föräldrar blandar sig mycket mindre i sina vuxna barns vardagsliv, och barnen i sin tur undviker att be föräldrarna om stöd och hjälp. Svensken vill vara fri och oberoende till familjen och kärleken. En bra karl reder sig själv, sa min pappa. ”Jag vill inte ligga någon till last” sa min morfar. Kanske är det detta som är att vara svensk? Eller har det förändrats? Häromdagen läste jag på en engelsk sajt om Sverige att det som är riktigt svenskt det är Systembolaget och att stå i kö. Men också att vi tar varandra i hand. Ett handslag betyder att man är vänner. ”Det tar vi i hand på” Redan på vikingatiden räckte man fram handen för att visa att man inte hade några vapen. Att man kom med fred. En väldigt vacker gest och möjligheten att knyta ett socialt band. Så att inte sträcka fram handen kunde vara en krigsförklaring. Vi bär vår historia så kanske det är därför det skär så djupt i våra hjärtan när handslaget uteblir trots att vi bor i ett mångkulturellt land och att vi vet att vi behöver anpassa oss till varandra. Inte bara de som kommer hit utan även vi som bott här från början. Ordet Integration betyder ”en förening av skilda delar till en större enhet.” Och vi gammelsvenskar behöver alltså också integreras och förhålla oss till den nya föränderliga verkligheten och det nya land som Sverige blir. Vad händer när klankulturbefolkningar folkvandrar till ett individbaserat samhälle som Sverige? Vad händer med samhällskontrakten? Den svenska värdegrunden? Vad händer med vårt oberoende? Vad händer med kvinnans frihet? En kvinna som jag träffade och är läkare flydde till Sverige för att få leva i frihet. Hon fick inte lära sig vare sig cykla eller simma i sitt hemland. Det är inte fint för en flicka. Men hon är mer bevakad här än där hon kom ifrån. - Jag flydde från ett stort fängelse till ett litet, säger hon. Det gör ont att höra i mitt fria hjärta. Så många som flyr till Sverige för att vara fria. Och vad möter dem? Kanske är det en tid att verkligen stå upp för våra värderingar? Det är tid att försvara jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är tid att försvara demokratin Det är tid att tänka på arvet vi lämnar efter oss. Gratulerar på dagen, Sverige! Ja må du Leva!

Bidrag till religiösa samfund?

Vi måste vara rädda om människors incitament att betala skatt. Den är inte självklar. Därför ser jag som min plikt och uppgift att som ersättare för Liberalerna i Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd bevaka vart skattepengarna går? Jag har som ersättare ingen rösträtt men jag har tack och lov yttrandefrihet. Ordföranden för Muslimer för fred och rättvisa Yasri Khan vill inte ta kvinnor i hand. Det gör mig väldigt ledsen och jag känner mig diskriminerad men han är i sin fulla rätt att göra vad han vill. Däremot tycker jag att det är orimligt att en organisation som inte behandlar kvinnor och män likvärdigt ska uppbära bidrag och sponsras av svenska skattebetalare. Frågan är om svenska skattebetalare ens vet om det? Överallt i hela landet är det nämnder som fördelar bidrag till tveksamma organisationer. Politiker blundar och vill inte bli obekväma. Organisation Muslimer för Fred och Rättvisa som drivs av Fd (?) Miljöpartisten Yasri Kahn får miljoner i bidrag b l a av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälle frågor. Även Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd beviljade nyligen bidrag till denna organisation. Då jag som ersättare ville göra ett studiebesök gick Miljöpartiets representant i taket. Han tyckte att det blev ett utpekande och undrade om det var detta Liberalerna stod för? Redan i september när jag läste handlingarna inför nämndens möte påtalade jag min önskan om att utreda organisationen närmare. Då efter att ha läst Hanna Gadbans bok ” Min Jihad – Jakten på Liberal islam” och fått upp ögonen hur mycket skattepengar som går till religiösa samfund och islamiska samfund som har direkta kopplingar till terrororganisationer. Jag såg det som min plikt att som politiskt förtroende vald för Liberalerna påtala detta. Men att rubba den byråkratiska agendan där makten egentligen finns hos tjänstemännen är ingen lätt match. Man blir obekväm. Jag som ersättare har ingenting att vinna på att strida för det ingen vill tala om. Men vad är då de förtroende valda politikernas roll i nämnder? Att sitta tysta och hålla med. Stirra i våra telefoner utan att egentligen lyssna och inte och se någon i ögonen? Jag vill i alla fall kunna se mina väljare i ögonen! Det är lätt att slösa med andras pengar. Ska svenska skattebetalare vara med och finansiera religiösa organisationer som arbetar för att kvinnor och män ska leva i parallella samhällen? Ska vi vara med att betala för att kvinnor ska uppmuntras täcka håret? Bör vi inte ta reda på hur föreningen ser på homosexualitet och jämställdhet innan vi ger bidrag? Är föreningen öppen för alla? På pappret ser det ut som kriterierna följs. Men i verkligheten? Ja, jag erkänner, jag är rädd! Jag är rädd att min frihet som kvinna ska gå förlorad. Att jag inte längre ska kunna gå i sommarklänning, fladdra med håret i vinden och dansa på club. Ytterst handlar det om kvinnans frihet! Ni män har ingenting att oroa er över. Den patriarkala strukturen gör ert liv lättare men vi kvinnor går en dyster framtid till mötes om vi inte tar kampen för de liberala värderingarna nu!