Bidrag till religiösa samfund?

Vi måste vara rädda om människors incitament att betala skatt. Den är inte självklar. Därför ser jag som min plikt och uppgift att som ersättare för Liberalerna i Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd bevaka vart skattepengarna går? Jag har som ersättare ingen rösträtt men jag har tack och lov yttrandefrihet. Ordföranden för Muslimer för fred och rättvisa Yasri Khan vill inte ta kvinnor i hand. Det gör mig väldigt ledsen och jag känner mig diskriminerad men han är i sin fulla rätt att göra vad han vill. Däremot tycker jag att det är orimligt att en organisation som inte behandlar kvinnor och män likvärdigt ska uppbära bidrag och sponsras av svenska skattebetalare. Frågan är om svenska skattebetalare ens vet om det? Överallt i hela landet är det nämnder som fördelar bidrag till tveksamma organisationer. Politiker blundar och vill inte bli obekväma. Organisation Muslimer för Fred och Rättvisa som drivs av Fd (?) Miljöpartisten Yasri Kahn får miljoner i bidrag b l a av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälle frågor. Även Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd beviljade nyligen bidrag till denna organisation. Då jag som ersättare ville göra ett studiebesök gick Miljöpartiets representant i taket. Han tyckte att det blev ett utpekande och undrade om det var detta Liberalerna stod för? Redan i september när jag läste handlingarna inför nämndens möte påtalade jag min önskan om att utreda organisationen närmare. Då efter att ha läst Hanna Gadbans bok ” Min Jihad – Jakten på Liberal islam” och fått upp ögonen hur mycket skattepengar som går till religiösa samfund och islamiska samfund som har direkta kopplingar till terrororganisationer. Jag såg det som min plikt att som politiskt förtroende vald för Liberalerna påtala detta. Men att rubba den byråkratiska agendan där makten egentligen finns hos tjänstemännen är ingen lätt match. Man blir obekväm. Jag som ersättare har ingenting att vinna på att strida för det ingen vill tala om. Men vad är då de förtroende valda politikernas roll i nämnder? Att sitta tysta och hålla med. Stirra i våra telefoner utan att egentligen lyssna och inte och se någon i ögonen? Jag vill i alla fall kunna se mina väljare i ögonen! Det är lätt att slösa med andras pengar. Ska svenska skattebetalare vara med och finansiera religiösa organisationer som arbetar för att kvinnor och män ska leva i parallella samhällen? Ska vi vara med att betala för att kvinnor ska uppmuntras täcka håret? Bör vi inte ta reda på hur föreningen ser på homosexualitet och jämställdhet innan vi ger bidrag? Är föreningen öppen för alla? På pappret ser det ut som kriterierna följs. Men i verkligheten? Ja, jag erkänner, jag är rädd! Jag är rädd att min frihet som kvinna ska gå förlorad. Att jag inte längre ska kunna gå i sommarklänning, fladdra med håret i vinden och dansa på club. Ytterst handlar det om kvinnans frihet! Ni män har ingenting att oroa er över. Den patriarkala strukturen gör ert liv lättare men vi kvinnor går en dyster framtid till mötes om vi inte tar kampen för de liberala värderingarna nu!