måndag 2 december 2013

Stryp inte den kulturella mångfalden

Möjligheterna till en mångfaldig kultur i Stockholm stryps alltmer. Mosebacke Etablissemang köps upp av jättekolossen Riksteatern och nu finns inte längre en enda scen för Fria konstnärer och en mångfaldig kultur. Med Mångfald menar jag en kultur som inte styrs av en eller två personer som nu är fallet i Stockholms Stad Som ”fri” scenkonstnär har du ingenstans att ta vägen i Stockholms Stads storskaliga kulturstyrning. Vill vi ha mångfald i vårt kulturliv och att fler människor ska kunna dela sina berättelser bör kulturmakten delas och inte som nu bli rent Stalinistisk. Att minimera möjligheter för en mångfaldig kultur är ett angrepp på demokratin. Stockholms Stadsteaters Fri Scen ingår också i en av ”jättarna” och har sitt eget personliga urval. Att ens få till ett möte är stört omöjligt. En demokratisk kulturpolitik bör skapa möjligheter även för kulturskapare som inte är rika eller har de rätta kontakterna. Jag vill arbeta för att fler ska få möjlighet att uttrycka sig på Stadens arenor men då måste det också finnas arenor att verka på. Grindvakterna för dessa arenor kan heller inte vara samma personer. Det måste vara möjligt att verka även för enskilda kulturskapare. Att inte bli bortsorterad för att du inte har de rätta kontakterna eller den administrativa begåvning som krävs för att ta sig in i kulturkolosserna.

tisdag 22 oktober 2013

Hur kan vi göra så här mot våra gamla?

Hur kan vi göra så här mot våra gamla? Vad spelar LOV – Lagen om valfrihet för roll om man ändå inte kan välja.? En av tre ansökningar från äldre avslås. Inte ens vid nittionio års ålder har du rätt till ett service boende eller särskilt boende om du anses för frisk. Docent Mårten Lagergren som forskar i äldres boende hoppade högt häromdagen då han läste Gertrud Sigurdsens, f d socialminister (1985-1989) artikel i DN om äldrevården. Han hade aldrig trott att det kunde vara så illa berättade han för oss i Styrelsen på Äldrecentrum igår. Men besluten överklagades i Förvaltningsrätten och där satt både en representant från M och en från S i vår styrelse. Det är ändå människor som fattar dessa beslut. Två av dem satt bredvid mig. När jag ställde en fråga hur de tänkte, hade dessa kvinnor nog inte varit medvetna om vilket beslut de tog. De skyllde på tjänstemännen. Alla skyller på alla. M säger att det handlar om pengar samtidigt suckar hon och konstaterar att hon själv snart är där. S sa ingenting. Ordföranden hyssjar på mig. Vi behöver bygga fler serviceboenden. Öppna de som har stängts och uppmuntra entreprenörer att göra det. Gärna små kvalitativa enheter med personligt bemötande med god näringsriktig mat lagat på plats anpassad för äldre människor. På dessa serviceboenden kan de boende få gemenskap och sällskap om de vill. Tillgång till sjuksköterska och läkare vissa tider. Många är så ensamma. Visst vill fler ha hjälp hemma men långt ifrån alla om man ser till statistiken. Äldre är olika och en lösning passar inte alla. Professor Laura Fratiglione talar om hur viktig livsstilen för äldre är för ett hälsosamt åldrande. Att röra på sig, äta bra och aktivera hjärnan. T o m demenssjukdomar påverkas av livsstilen enligt senaste forskning. Hon menar att vi behöver satsa mycket på vår åldrande befolkning. Förebyggande hälsovård. Vi är vare sig sjukare eller friskare nu än för tjugo år sedan men vi lever längre. Och vi blir fler och fler som når den den fjärde åldern. 85+ Jag frågar min nittiofemårige granne i mitt hus som dessutom är pensionerad läkare i genetik om han har något hälsotips. Han svarar att allt är genetik. Men enligt Laura Fratiglione kan vi genom en hälsosam livsstil kämpa mor en dålig genetisk bakgrund. Och om vi ska tro forskningen visar den på att varannan person som föds i dag kommer att bli hundra år.

fredag 28 juni 2013

"In Treatments" skapare

Jag är ett stort fan av TV-serien ”In Treatment”, det är faktiskt en av anledningarna att jag kom till Bergmanveckan i år eftersom seriens skapare, Hagai Levi är här. Serien är så otroligt bra och manuset det mest välskrivna jag upplevt. Inspirationskällan har varit förutom Hagais egen terapi b la Bergmans ”Scener ur ett äktenskap.” En dialog, ett rum. Goda skådespelare och ett välskrivet manus. När vi först kom till Bygdegården där samtalet skulle äga rum kändes det som att det var en liten klubb för inbördes beundran och ett ögonblick undrade jag vad som är syftet med denna vecka? Det kanske inte är som jag trodde att hålla Bergmans filmkonst levande och inspirerande för alla som är intresserade? Det kanske är en exkluderande kulturelit som vill mingla och känna sig konstnärliga? Min förhoppning med denna återkommande vecka är att den ska vara tillgänglig och öppen för fler än de som jobbar med festivalen. Hagai är från Israel och det var där serien startade ”Betipul” som senare blev omarbetad till ”In treatment”. Ni som sett förstår varför detta format sålts till nitton länder. Hagai berättade om sin ortodoxa uppväxt i en kibbutz där av någon outgrundlig anledning Bergmans ”Sjunde Inseglet” letat sig in. Max von Sydows gudstvivlan gjorde stort intryck på Hagai som kände igen sig i den våndan. Någon kände som han.! Kanske var detta den förlösande faktorn som gjorde att Hagai började sitt filmskapande liv ? ”Tror du forfarande på Gud?” frågade någon i publiken. ”Nej, men jag är rädd för honom”. Gud var ett känsligt ämne. Jag upplever Hagai Levi som en mycket vibrerande, komplex och intressant konstnär. Han har något på hjärtat. Han är också kritisk till vad all denna terapi kan göra med människor. Vi blir alltmer självupptagna och narcissistiska. Sharon Jåma, som gått i samma filmskola i Tel Aviv ledde samtalet på Bygdegården med den äran. Igår var vi på Kuten och gjorde filmquiz och lyssnade på superrockigt band med Conny Blom. I mitt quizlag var norska regissören och dramatikern Torun Lian. Vi döpte vårt lag till Sverige hjärta Norge. Ikväll blir det Sally Potter premiär; ”Ginger och Rosa”. Foto: Viking Almquist

onsdag 26 juni 2013

Bergmanvecka på Fårö

Denna vecka är det Bergmanvecka på Fårö. Ett fullspäckat program presenteras och besökare från hela värden kommer hit. Bergman är stor utomlands, kanske större än vad de flesta svenskar förstår och ett filmiskt kulturarv vi kan vara stolta över. I måndags 24 juni var jag på invigning av nya Bergmancentret på Fårö. Den gamla skolan har rustats upp och blivit museum och Bergmancenter med egen liten teater och bibliotek. Harriet Andersson klippte bandet och talarna avlöste varandra. Att detta center blivit möjligt är till stor del Hembygdföreningen och ideella krafters förtjänst. För mig är det obegripligt att detta inte varit en stadsangelägenhet. Jag efterlyser en regional kulturpolitik. Detta center är lika mycket kulturbärare som Dramaten i Stockholm. Jag satt bredvid Jan-Erik Wikström fötter under den knökfulla ceremonien som verkligen grep tag i mitt hjärta. Jan- Erik har på sin tid varit kulturminister och jag frågade honom varför inte kulturministern var här. ”Naturligtvis borde hon det” svarade JE. Men det var hon ju inte? Jag som trodde att just kulturturism är något Sverige skulle kunna satsa på. Typiskt är ju också att det är en norrman som räddat Bergmangårdarna. Annars hade det gått på auktion. Tänk att det blev Norge som räddade den svenska kulturen. Bergmans barnbarn, Linn Ullmans norske son höll ett starkt tal om sin morfar. Tårarna rann på mig. Han berättade om häxan i skogen och att för hans morfar var det mycket viktigare att bli en Fårögubbe än att vinna filmpris i Cannes.. Förra året gjorde jag och sönerna en film här på Fårö där vi just träffade en häxa i skogen. Hon skulle frammana Ingmar Bergman och trodde att jag var Liv Ullman… Så häxan kanske finns? Det är i alla fall roligt att tro att hon kanske gör det. Fårö eggar fantasin. På Bergmanveckan ser man såklart Bergmanfilmer. Vi såg Tystnaden från 1963. Den utspelar sig i ett hett krigsdrabbat land som inte finns med ett språk som inte finns. Två systrar som verkar ha haft ett incestiöst förhållande är arga på varandra och blir kvar på ett stort hotell med den ena kvinnans 7-årige son. Han ser ut som Pelle i saltkråkan. Bergmans teman finns med; döden, barndomen, det resande teatersällskapet, vackra kvinnor (männen är bara statister och älskare)Sven Nyquist har fotat, Gunnel Lindblom och Ingrid Thulin spelar kvinnorna. Det är bedövande vackert och man sugs in. Kan bara säga att Bergman äger och att detta är stor konst! Så glad att jag såg filmen. Så glad att jag är här.

fredag 14 juni 2013

"Kulturens Betydelse för hälsan" i Riksdagen

"Kulturens betydelse för hälsan" hette ett seminarium jag var på i Riksdagen 4 juni. Anna Maria Corazza Bildt talade om måltidens och den vällagade matens betydelse. Jag frågade Anna Maria om hur lagen ser på felmärkning av kött, vad är straffskalan? I nuläget bara dagsböter! Det svider alltså inte särskilt mycket att märka hästkött som älgstek. Men Anna Maria sa att de jobbar med detta nu i EU. Hoppas det blir en förändring snarast. Det är bedrägeri det handlar om! Bäst är att köpa lokala produkter! Alltså inte globala....hur ska vi göra nu? Allt är ju uppbyggt kring det globala. Säger bara att inte gynnar det småföretagarna. Anna Maria imponerade stort på mig. Hon är en supertrevlig och stark kvinna! I Skåne har man prövat Kultur på recept och det har slagit så väl ut att nu permanentar man den satsningen! Vi fick se bilder på hjärnan, vad som händer. Musik, konst, film, teater aktiverar delar av hjärnan på ett annat sätt än traditionella metoder. Det pågår flera forskningsprojekt kring detta.Tre farbröder (Ola Sigurdsson, Chef och Professor vid centrum och Hälsa Göteborgs Universitet, Finn Bengtsson, riksdagsledamot och Professor och Ingemar Petersson, Professor i Socialförsäkringsmedicin, Lunds Universitet) talade om denna forskning. Och resultaten är väldigt positiva. Jag blir varm om hjärtat. Det här vet vi ju egentligen men det är först när vi har vetenskapliga belägg för något som vi kan få gehör inom finans hoppas vi. Hallå Anders Borg, kulturen behöver mer resurser! Ett tips till farbröderna bara; gå en retorikkurs! Så att det inte blir så tråkigt att lyssna på. Christina Husmark var skarp. 70 miljarder om året går till den psykiska ohälsan. Jag har också varit med i ett av projekten som presenterades. "Kulturpaletten" i samarbete med 1.6 miljonerklubben. Mer om det en annan gång. Seminariet slutade med ett stipendium från Gunilla von Bahrs minnesfond till en person som arbetat för Kulturens betydelse för hälsan. Pristagare blev Karin Lekberg, chef för Subtopia. Prisutdelare var Ludvig von Bahr. Shit vad snygg han var!