För bara någon vecka sedan var Bryssel nedstängt p g a av terohot. För det är här i stadsdelen Molinbeck som terroristerna bor. Skolorna var stängda, tunnelbanan var stängd och affärerna var stängda. Något sådant har inte hänt sedan ockupationen under andra världskriget. Det är gott om militärer med kulsprutor på stan och vart jag än går får jag öppna min väska. Det blir som en reflex. Utanför en affär jag passerar ligger en man på rygg med tre militärer med kulsprutor runt sig. Det ligger ett hot i luften.
Vi träffar Jasenco Selimovics i Parlamentet. Han är en så inspirerande person
Han talar om ett Europa som ett blandat DNA och refererar till Salman Rushide Vi är en blandad kontinent och en blandning av kulturer och den blandningen måste vi försvara med en mer ”muskulär” liberalism. Vi måste förmedla toleransen och om någon vill rubba på våra värden måste vi försvara det. Några i gruppen vill nominera Jasenco till nästa partiledare. Han är intelligent, inspirerande och analytisk. Dessutom är han rolig.
I Kommissionen träffar vi en bekymrad Cecilia Malmström. Det finns ingen plan, säger hon. Kommer det här att gå? EU darrar känns det som. Flera medlemstater kom med p ga av ekonomiska fördelar men vill inte dela våra värderingar . Front National växer sig stora och Storbritanien är på väg bort. Och kanske sålde EU sin själ till Turkiet?
Vi får fyra föreläsningar om hur man jobbar med HBT frågor i EU och globalt. Det handlar om mänskliga rättigheter. Jag blir glad att dessa frågor verka ligga högt på agendan och förstår att Sverige och Holland ligger i framkant. Anders Rehnberg från LUF Göteborg ställer intelligenta vakna frågor. Intelligens är så uppiggande!
Lokalerna är för trista. Plast och betong, lågt i tak. Som något månbas alfa. Hur blir man av att gå omkring här? Var finns skönheten, estetiken? Jodå det finns konstmuseer i Bryssel och dit går vi nästa dag för att fylla själen. Magritte, belgisk surrealist. Jag och Rikard Brodd smiter också in i en kyrka. Där kan man bikta sig men bara på fredagar och onsdagar.
På kvällen blir vi generöst bjudna på mingel hos Catrine som jobbar med Cecilia. Det här gänget kan ha kul! Och själv tänker jag att kanske man ska passa på för man vet aldrig om man blir sprängd. Hoten ger livet livsnerv. Att inte skjuta upp. Är det bara jag som tänker så? Bryssel består av 67% invandrare men den flamländska och franska säkerhetspolisen har svårt med kommunikationen. Det går långt tillbaka. Man bör läsa sin historia. Talar med en kenyansk kvinna som arbetar som advokat. Hon berättar att hon bodde i Paris men inte kunde få jobb där p ga av sin hudfärg. Men i Bryssel gick det bra. Det bränner till i min hjärna. Jag blir så arg. Rudi lugnar mig. Det kan också vara att hon gick på fel skola menar han. Fransmän är noga med sådant. En tyskspansk kvinna viskar i mitt öra; snälla åk hem till Sverige och berätta hur viktigt EU är. Det handlar om freden. Jag åker tillbaka till vårt hotell Metropol. Det ser ut som en julinstallation. Det var här drinken Black Russian uppfanns. Så den måste man ju ta. I ett cockailglas. Nästa dag flyger vi hem. Jag köper Roger Gallets eau de parfume the vert. Den har jag letat efter i fem år. Jag hamnar längst bak, längst in i planet bredvid en svart man från Senegal. Han verkar så nervös så att jag blir rädd. Jag försöker konversera men han verkar konstig. Jag får underliga tankar. Att han har något bombpulver och att nu är min sista stund kommen. Jag tittar ut genom fönstret och undrar om mina söner kan betala hyran och om jag har några ouppklarade relationer. Tänker på mitt liv… tar upp kartan och vänder mig mot den senegalesiske mannen ännu en gång för att få kontakt. Han pekar på kartan var han kommer ifrån. Dakar. It´s very varm there. 32 degres. Han ler. Jag slappnar av.
När vi närmar oss Bromma flygplats stryker planet overkligt nära hustaken. Min granne hoppar till och gör ett litet ljud som jag identifierar som rädsla. Han blev rädd. Flygrädd.
