Nio miljoner hjälper en miljard

”Hur många sa du att ni var?” ”Nio miljoner drygt” ”Nio miljoner hjälper en miljard!?” Den indiske guiden vid Taj Mahal tror inte sina öron när jag berättar att 1.6 miljonerklubben och Hand in Hand i Sverige är i Indiens fattigaste område Marja Pradesh för att utbilda 23.000 indiska kvinnor i Hälsa. När jag besöker de fattiga byarna kan jag inte fråga om de utövar Yoga som jag hade tänkt. Hur skulle de hinna det? Kvinnorna går på fälten i sina vackra saris och plockar vetestrån ett i taget i olidlig hetta. De sover med getter och kor i sina skjul och när monsunregnets vatten har torkat bort får de gå långt för att tvätta händerna. Den patriarkala strukturen är hård och männen bevakar vår dialog hela tiden. Vad vill ni frågar jag. Kvinnorna svarar att de vill ha utbildning. De får utbildning i hygien, hälsa och även ekonomi. Att det du säljer måste du sälja lite dyrare än det du köper in. En kvinna har öppnat en kiosk där hon säljer chips och nötter. Hon försörjer hela sin familj på det. Hand in Hand gör ett fantastiskt arbete för kvinnor i Indien med stöd av Postkodmiljonlotteriet. Att vårt land Sverige med den lilla befolkningen gör något så stort för Indiens kvinnor är något att vara stolt över. Bilden av Sverige som förmedlar kunskap om hälsa är värt att exportera och sprida worldwide. Nästa steg är att sprida våra kunskaper om geriatrik. I Indien finns tre geriatriker på en miljard och befolkningen blir äldre och äldre även där. Behovet av Sverige som kunskapsbärare och utbildare är stort. Både Indien och Kina sneglar på Sverige. Förstår och antar vi möjligheterna? Besök gärna 1.6 miljonerklubbens Seminarium Women´s Health movement in India i Almedalen på Sigrid 5 juli 18-18.45 http://www.1.6miljonerklubben.com/aktiviteter/visa/?id=2117

Minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål

Att minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål och det har inte minskat som man önskat säger jämställdhetsminister Åsa Regnér. Idag 25 november är den internationella dagen att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Jag deltar i seminariet som UN Women anordnar i gamla vackra Riksdagshuset. UN Women är FN s enhet för jämställdhet och bildades 2011. Magnus Lindgren, forskare och f d polis berättar att det sker runt 400.000 misshandelsfall per år i nära relationer. Av dem anmäls 16200 varav 2900 klaras upp och 1800 leder tillfällande domar. Sverige har bland den bästa lagstiftningen i världen på detta område men det är inte alltid tillämpningen är som den ska. Vad ska vi göra med detta mörkertal? 400.000 per år, det är ju ohyggligt! 2 miljarder har satsats av den förra regeringen på hjälpinsatser för våld mot kvinnor och även lagstiftningen har setts över. Det som återstår är satsningar på förebyggande arbete. Att förändra attityder. Att påverka språkbruk. Att våga tala om det. Att kvinnor ska våga anmäla. Att ta bort skuld och skammen från brottsoffret. Att våld mot kvinnor är ett brott oavsett kultur och att lagen ser lika ut för alla. Idag vet man inte om kvinnor flyr från krig eller en våldsam man. Att vi alla står upp för detta och inte vänder oss om och låtsas som vi inte ser. Man vet att det finns fler förövare i vissa miljöer där man talar nedvärderande om kvinnor. Därför borde språkbruket i skolor ses över. Det finns metoder att förändra och det är arbetet med de våldbenägna männen som borde vara fokus för att verkligen få till en förändring. Vi kan inte vara tysta längre. En misshandel eller våldtäkt ger en skada som är svår att läka.. Dessa brott berör människor djupt. Djupare än andra. Det som gläder mig är att det tycks som fler unga kvinnor vågar anmäla. Vågar säga ifrån. 1.6 och 2.6 miljonerklubben verkar för bättre livskvalitet för alla kvinnor i Sverige. Vi vill skapa mod att våga tala om dessa frågor, våga anmäla, våga förändra!

Kvinnan och Kroppen

Spegel, spegel på väggen där…Ja, vad är det egentligen vi ser när vi tittar oss i spegeln? Och
varför ser vi så ofta bara skavankerna, och varför är så många av oss kvinnor missnöjda med
vår egen spegelbild? Missnöje med den egna kroppen är mycket vanligt bland kvinnor i
västvärlden. Internationell forskning visar att mellan 30-50 procent av alla kvinnor har en
negativ kroppsuppfattning. Något som i sin tur leder till låg sk kroppsbaserad självkänsla
vilket är en riskfaktor för nedsatt psykiskt välbefinnande, depression, upprepade
bantningsförsök, extrema viktkontrollmetoder som intensiv överträning och självförvållade
kräkningar, men på sikt även viktökning(!) och ätstörningar. Var tredje kvinna i Sverige är idag överviktig, och övervikt ses som ett av de stora folkhälsoproblemen i hela västvärlden. Vad många kvinnor brottas med är alltså både ökande vikt och ett alltmer ouppnåeligt ideal! Dagens skönhetsideal ligger långt under den genomsnittliga kvinnans normalvikt
1.6/2.6miljonerklubben genomförde en Ipsosundersökning bland närmare 2000
kvinnor från 22 år och uppåt över hela Sverige. Resultaten visar att fler än 1 av 4 kvinnor vill gå ned i vikt fast de anser att de egentligen är normalviktiga och bland kvinnorna mellan 22 och 29 år är siffran 57 procent! Fler än 1 av 4 skäms inför sig själva för
att de inte väger det som de tycker att de borde väga, fler än 9 av 10 tänker ofta på vad de
äter, och fler än 1 av 4 tröstäter. 83 procent har någon gång försökt gå ned i vikt och 18
procent av kvinnorna mellan 22 och 44 år har försökt gå ned i vikt 15 gånger eller mer.
Självkänslan och egenvärdet är också starkt kopplat till kroppsuppfattning, och baseras på hur
attraktiv man tycker att den egna kroppen är. Dessa resultat är särskilt tydliga för de kvinnor
som uppger att deras mamma ofta uttryckte missnöje med sin egen kropp. Dessa kvinnors
självkänsla är mer beroende av hur deras kropp ser ut än andra kvinnor och de har även en
mer negativ kroppsuppfattning samt mer skam och ångest kopplat till sitt ätande och kroppen, de jojo-bantar och använder även extrema viktkontrollsmetoder i högre utsträckning än andra kvinnor.

Att vara normalviktig duger inte i dagens samhälle och de signaler vi ger våra barn spelar stor roll för deras framtida självkänsla och kroppsuppfattning.


VI VET
- att kvinnorna i det gamla Kina snörde sina fötter och plågades från födsel till död för att bli åtråvärda och attraktiva på äktenskapsmarknaden.

II

VI VET
- att kvinnorna under rokokoeran snörde sig så hårt att svimmingsanfallen var mer regel än undantag och den lilla dosan med luktsalt hörde till de nödvändiga kvinnliga accessoarerna. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva.

III

VI VET
- Att västvärldens fotomodeller i mitten av i mitten av 1900-talet opererade bort de nedersta revbenen för att uppnå modets getingmidja. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva på den kommersiella marknaden.

IV

VI VET
- att självsvält och ätstörningar är dagens problem som drabbar kvinnor i allt yngre ålder och att kosmetisk kirurgi är en ständigt växande och lukrativ industri.

VI VET ALLTSÅ
Att kvinnor genom århundraden har lidit, plåtats och stympat sig själva. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva på den kommersiella eller den äktenskapliga marknaden.

En never ending story?

Vi har inget svar, inget botemedel eller magiska råd. Det enda vi kan göra är att sätta fokus på frågan och skicka den vidare.
Är kvinnors självplågeri genetiskt betingad eller styrs vi och manipuleras vi av omgivningen?

VET EJ
Det enda vi kan vara säkra på när vi tittar på historien är att i kvinnans ansträngning ”att behaga” är hon villig att gå långt. Hur långt vet vi inte, men att hon går vidare det vet vi säkert. Om vi ser till pendlingarna genom historien och resultaten från vår egen undersökning, hur kan vi då förstå vår egen tid? Vad säger det om det rådande sk size zero-idealet? Att vi är friare och mer jämställda än någonsin? Men om det nu är så, varför kan vi i så fall inte vara det med våra naturliga former, och självkänslan, i behåll?

Grynet Molvig och jag spelar föreställningen MatDesperat på internationella kvinnodagen 8 mars i Kulturens Hus i Luleå i samarbete med Go Red och 1.6 miljonerklubben.
Föreställningen spelas också 14, 28 mars samt 12 april på Boulevardteatern i Stockholm