Ormen i paradiset är fattig, desperat och oerhört hjälpsam.

Det finns inga tjocka människor på Filippinerna. Det finns inga gym heller. Eller något godis. Knappt någon dricker nån alkohol. Alla är glada, hjälpsamma, artiga och mycket vackra, men när jag går till massagesalongen runt hörnet och den omopererade mannen som alltså nu är kvinna målar mina tånaglar blodröda säger hon att Filippinerna är jättefarligt och att vi ska akta oss. Hon går också igång på att min fot är så vit. Vi vill se ut som dem och de vill se ut som vi. Varför är det så?

Visst finns det ormar i alla paradis. Hanna och jag åker till flygplatsen för att hämta mitt bagage som nu äntligen har rest från Peking och ska åka ut på bandet under kvällen. Lyckan är total! Jag får min solkräm, mina kläder som jag lärt mig leva utan och GG sin Kalles Kaviar. På väg från flygplatsen blir vi erbjudna en taxi och följer med två män en lång bit bort…? Jag reagerar på att taxin heter ”Braveheart Taxi” men den ser ut som en riktig taxi så vi hoppar in. Inne i taxin upptäcker vi att det inte finns någon taxameter. Dessutom hoppar den andre mannen också in i bilen. Vi får en mycket märklig känsla. Det känns inte bra och vi ber dem stanna men de gör dem inte. Jag öppnar dörren fast bilen kör och ber dem återigen stanna. Föraren vägrar. Den andre mannen hoppar ut och jag vill också hoppa ut ur farten om det inte var för min väska som ligger i bagageluckan.. En polis stoppar bilen och undrar vad det är som pågår. Föraren tvingas öppna bagageluckan och vi kan lämna taxin. Vi ställer oss med bankande hjärtan i den långa taxikön där alla filippiner står. Kändes ett ögonblick som vi höll på att bli kidnappad Ormen i paradiset är fattig, desperat och oerhört hjälpsam.