lördag 2 juli 2011

Jag kommer från en annan kultur

”Jag kommer från en annan kultur” säger han när han möter mig med en stor blomsterbukett.
Jag går med den i famnen hela dagen och känner mig väldigt uppvaktad. Jag behöver nog det eftersom jag just blev ofattbart smsdumpad efter nio månader. Undrar just vad det är för en kultur? Den fega kulturen vill jag bort från. Jag hatar fega män! R är 1.87 och ser ut som Thorsten Flinck. Han bär mig över vattenpölarna i Berzeli park och det känns som jag är med i en film. Chocken och smärtan över det hederlösa smsdumpet lindras för några timmar. Jag berättar för R att jag träffar många olika kulturer i mitt jobb. Jag frågar om Kurdistan. Han säger att Kurdistan inte finns. Vi tittar på kartan och visst står Kurdistan utsatt men gränslöst. R säger att vi har andra kartor i Sverige. Men hur blir det? Jag berättar för R att jag träffat kurdiska kvinnor som är mer bevakade i Sverige än i sitt hemland. Det är så mycket man inte vet och förstår som händer alldeles intill en. Som det här med heder. Vad är ett hedervärt beteende? Att vara feg är inte hedervärt i alla fall. Jag vill inte tillhöra en feg kultur.

2 kommentarer:

  1. Kurdistan är ju som du antyder ett mentalt land som finns i själen hos varje kurd värd benämningen. Denna demografiska kartbild finns också i tryck och är högst verklig för många kurder. Likt lapparna i Sverige med sina renar har kurders betesmarker och andra överlevnadsvillkor spritt dem runt i några med varandra angränsande länders periferier där de ostört fått utkämpa klankrig mot varandra eller ibland enats mot gemensamma fiender.

    När jag jobbade i Irakiska Kurdistan åren 2005 till 2008 för att bygga ett Swedish Village till en svensk-kurd som återvänt lärde jag mig att förstå kurder på hemmaplan. Eftersom det inte finns någon rådande civillagstiftning i varken Irak eller Kurdistan är det upp till varje klans medlemmar att visa hederlighet i samexistensen med de sina och enligt de uppförandekoder som gäller.

    Även i Sverige och andra västländer är ett handslag gällande och den som bryter emot det anses vara ohederlig och vanhedra både sig själv och sitt företag, myndighet, familj eller annan organisation den representerar. I Sverige är det viktigt att skriva kontrakt när man gifter sig. I länder där inga papper finns för äktenskapets giltighet följs det upp med hederskultur. Står mycket på spel i en familj eller släkt där någon bryter emot konventionen stöts den ut ur gruppen eftersom gruppens anseende och överlevnadsvillkor försämras. Om familjen/ släkten direkt skadas kan det medföra hedersmord även t o m på ens eget barn. Annat anses vara tjänstefel.

    I samhällen där man outsourcat kärnfamiljens funktioner till pappa stat och mamma kommun har man väldigt litet förståelse för att man ska hålla färgen i familjen och ha ett gott anseende utåt för att få respekt, status eller bara få överleva. Dock är adeln och överklassen av hävd bra färghållare i väst men har en ganska urvattnad heder nuförtiden.

    Vår svenska lagbok bygger ju på bibeln och dess värderingar med de sju dödssynderna som styrdokument i grunden. Det är en hederskultur som satts på pränt och förfinats under några århundranden. Det är förmätet av en kultur att begära av en annan att den ska hoppa fram 1000 år i social och mental utveckling, varseblivning, sekularisering och liberalisering – bara för att det passar in. Vi passar lika litet in där som de här så vem passar in minst och vem ska anpassa sig? De har Koranen som moral och vi har media.

    Den dagen vi har getter fritt vallade av Kurdiska herdar på Gärdet och i Vita Bergsparken är vi också välkomna att befria alla kurdiska kvinnor från sina förtryck.

    För övrigt är sms-dumpning lika fegt som att anhålla om någons hand på samma sätt.

    När har du tid med en fika någon dag? Hör av dig om det Paula.

    xx//Alexander

    SvaraRadera
  2. Uschh!!! Att avsluta ett förhållande med ett SMS?? Gud så FEGT!!! Förstår att det inte känns helt rätt men, du kan trösta dig med vetskapen om att "bättre ensam än i dåligt sällskap".
    Kram!
    /Marisol

    SvaraRadera