Ett kulturpolitiskt tolvstegsprogram

t kulturpolitiskt tolvstegsprogram – Jag drömmer om en ny liberal kulturpolitik En fri kulturpolitik utan åsiktsregistrering där konstnärer och människor uppmuntras i sin kreativitet och tillåts flyga fritt. En kulturpolitik med många aktörer och stor mångfald. En rättvis kulturpolitik där varje människa kan förverkliga sin dröm och följa sitt hjärta. Kulturen gör oss till människor - kanske bättre människor? För en människa som inte tillåts drömma blir sjuk till slut dör hon. Men jag drömmer. Så ännu har jag inte dött. Inte heller blivit sjuk 1Jag drömmer om ett Sverige där kulturen kan verka fritt utan politisk inblandning och fostrande pekpinnar. En kulturpolitik där det fristående ska ha lika möjligheter som det offentliga. Där privata initiativ uppmuntras. En kulturpolitik där den lilla människan har en chans utan att konkurreras ut av det offentliga. 2 Jag drömmer om ett Sverige där bildning och kultur är något åtråvärt och möjligt för alla. Jag drömmer om en politik som höjer statusen på de humanistiska ämnena på Universitet och återinför fler estettimmar i grundskola och gymnasium. En politik där studieförbunden fokuserar på det som är viktigt d v s individens möjlighet till utveckling och lärande. Bildning är demokrati. Bildning ger hopp. Bildning är fredskapande och vi behöver mobilisera alla goda krafter. 3. Jag drömmer om fler nya vackra bostäder där incitamentet är just att bygga vackert ”Skönhet är allt” säger Prins Mysjkin i Idioten av Dostojevskij Stockholm är kanske världens vackraste stad trots de DDR byggnader och mångmiljonprogram där ingen vill bo som tilläts byggas under en period. Stadsmiljöer behöver estetik och inte bara präglas av funktionalitet och tillfälliga trender. Arkitekturen är en del av vårt kulturarv. Kanske viktigast av allt; jag drömmer om att bygga fler billiga bostäder för ungdomar och nyanlända. Denna dröm måste bli sann inom en snar framtid! 4. Jag drömmer att den nya kulturpolitiken tar bort marknadshyror för kulturinstitutionerna och låter dessa äga sina egna byggnader istället för att Statens fastighetsverk knäcker institutionerna med ockerhyror. Waldemarsudde är ett bra exempel. De köpte ut sig och hyran blev 20% av tidigare kostnad. 5. Jag drömmer om fler mötesplatser för en jämlik kultur där det finns arenor för fria musik - teaterutövare och enskilda projekt där fler får möjlighet att ta del och själv skapa samt pröva på olika kulturformer till humana priser. För ett rättvisare och mindre byråkratiskt system följ det brittiska exemplet, att låna ut lokaler till billigt pris istället för projektbidrag. 6 Jag drömmer om en svensk filmidentitet i världsklass utan politiska pekpinnar och som förstår att satsa på svensk filmkonst och lyfter Film i Stockholm men som även decentraliseras så medel kan gå ut direkt till regionerna.. Film skapar tillväxt, arbetstillfällen och identitet. Sänk momsen och skapa ett gynnsamt filmklimat så även utländska aktörer väljer att lägga filminspelningar här. Sverige har unika filmmiljöer och skådespelare och regissörer i världsklass. Våga satsa mer på svensk film i många olika genre och vi får flerfalt igen. 7. Jag drömmer om att skapa en akademi som ansvarar för kvalitetsbegreppet vad gäller teater och film. 8. Jag drömmer om ett rättvisare bidragssystem med mindre byråkrati, mindre åsiktsregistrering, mindre vänskapskorruption och fler finansieringsmöjligheter för en sundare konkurrens och så att kulturskapare inte alltid tvingas vara i händerna på en aktör och ett kulturklimat där kulturen inte måste vara vänster. Den hårda styrning och centralisering av dagens kulturliv leder till konformitet och likriktning. Vi behöver uppmuntra fler aktörer att vara verksamma och värna yttrandefriheten. Verklig mångfald handlar inte om hudfärg utan om olika åsikter och fler aktörer. 9. Jag drömmer om privata möjligheter att öppna ett HBT museum Att enskilda personer och stiftelser ska uppmuntras till en större mångfald i utbud och idéer utan att behöva konkurra på ojämlika villkor med det offentliga. 10. Jag drömmer om en politik som vågar lyfta fram vårt kulturarv. Kulturen är vår identitet, speglar våra känslor och skapar förståelse för vem vi är. För att förstå och utstå vår modernistiska tid måste man ta avstamp i kulturarvet och kanske är det t o m så att det är lika viktigt att förstå sitt kulturarv som att kunna räkna och skriva? Det betyder inte att det skulle vara ointressant för någon från en annan kultur, tvärtom, den som vill förstå vår kultur har stor nytta att ta del av vårt kulturarv på samma sätt som vi tar del av andra länders kulturarv när vi reser dit. Kulturinstitutionernas verksamhet bygger på lång ackumulerad kunskap och erfarenhet och om detta behöver vi värna. Detta kräver en institutionell kontinuitet därför behöver vi institutioner som bevarar den, som våra museer, Dramaten, Operan, symfoniorkestrar mm. Bergmangårdarna på Fårö är ett kulturarv som höll på att gå förlorat om inte ett privat initiativ från Norge räddat verksamheten. Bergmangårdarna har besökare från hela världen. Ingmar Bergman är ett bra ett exempel på hur man kan gestalta det svenska psyket – en del av vårt kulturarv. 11. Sverige är bra på musik! Stöd musikindustrin och uppmuntra initiativ. Anordna fler Music Awards och sätt Sverige på den internationella musikkartan. Sänk avgifterna till kulturskolan till ett minimum i alla kommuner så att utövning av kultur och musik inte blir en klassfråga. 12. Kultur ger hälsa. Forskning visar att kulturupplevelser stimulerar sinnena och ger goda effekter på hälsan. Forskning visar också på att kulturaktiviteter berikar och ökar minneskapaciteten, skapar nya kontakter mellan hjärnans olika nätverk, befrämjar inlärning och skapar känslor av meningsfullhet och sammanhang. Kultur kan vara både förebyggande och rehabiliterande. Att sjunga, spela teater, se film, lyssna på musik, konst, handarbete, design, konst och kanske t o m bjuda upp till dans ger livskvalitet och social gemenskap. Det är kulturen som gör oss till människor! Jag drömmer om en kulturpolitik som får oss alla att flyga fritt! Låt oss förverkliga den drömmen tillsammans! Paula Ternström, kandiderar till Riksdag och Landsting, paula@paulaternstrom.se Paula Ternström 070 461 43 64 www.paulaternstrom.se paula@paulaternstrom.se

Drev eller dialog?

För att ge en nyanserad bild, Jag besökte Al-hazarskolan i februari för att förbereda mig inför vårt seminarium om Religiösa Friskolor på Bullkyrkan I Stockholm. Jag blev imponerad av skolan. Bra dialog med ledningen och eleverna. Bra stämning, tyst i klasser, hög lärartäthet, hög andel manliga lärare i högstadiet. Halvklasser i NO och matte. Receptet fungerar. ”Det känns inte som vi lever i en demokrati, ingen lyssnar på oss, sa några flickor i högstadiet Jag berättade om att jag var rädd för grupperingar att jag var orolig för vad man läste i Koranen, om man blir sponsrad av Saudi, hederskulturen. Vi hade en dialog, ett samtal. Det goda samtalet. Sverige är ett mångfaldssamhälle och den liberala kompassen måste vara att arbeta för respekt och tolerans mellan olika grupper. Bashir Aman Ali, grundare av Alshazarskolan kommer från Somalia och berättade för mig att Somalia och Sverige ligger väldigt långt ifrån varandra. Somalier är ett kamelfolk och allt handlar om Gud, Sverige är ett IT folk och det finns knappast ett land som är så sekulariserat som Sverige. Den liberala kompassen handlar om individens frihet. Om resultatet och metoden i religiösa friskolor främjar barnens resultat och utbildning ska vi då ta ifrån dem deras möjligheter? Men nu går drevet efter Kalla faktas inslag om könssegregerade bussar och röster höjs för att skolan ska stängas. Skolan har nu meddelat att de könsegregerade bussarna genast ska åtgärdas. Alla tycks tagna på sängen. Men då undrar jag om alla har sovit? Eller menar ni på fullt allvar att denna könsegregering var en nyhet? Det är dags för alla politiskt aktiva att komma ur sin bubbla och besöka verkligheten. Ingen vinner på detta drev. Det gödslar hat och det är farligt. De unga starka kvinnor som jag mötte på Al-hazar skolan upplever att de inte lever i en demokrati. Så får det inte vara. Sverige har varit otydligt i sin kommunikation om vilka värderingar det är som gäller. Man har t o m påstått att det inte finns några svenska värderingar. Men ovärderliga liberala värderingar är mänskliga rättigheter och alla kvinnors frihet.. Migrationsverket bör införa ett block om jämställdhet i sin utbildning för nyanlända översatt till alla språk. Att i Sverige får kvinnor träffa vem de vill, gifta sig med vem de vill, klä sig hur de vill, fika med vem de vill och lära sig cykla och simma utan att känna skam och skuld. Vi måste börja där. Men vi behöver ha det goda samtalet. Inte ett drev.

Svensk lag eller dubbla rättssystem?

Hederskulturen breder ut sig och vi står inför stora utmaningar om vi vill värna alla kvinnors frihet. ”Svensk lag eller dubbla rättsystem?” var temat på Fadimedagarna 2017 dit jag blev inbjuden för att bli Goodwill Ambassadör 2017. Detta är den svenska feminismens största utmaning Att få gifta sig med vem man vill, gå ut med vem man vill, bära vilka kläder man vill, bada med vem man vill. Lära sig cykla lära sig simma utan att känna skam eller rädsla. Kvinnans frihet måste gälla alla kvinnor som bor och kommer till Sverige. För mänskliga rättigheter och den liberala tanken om individens frihet gäller inte alla i Sverige. Alla får inte delta i den friheten. #Fadimedagarna2017 handlar om alla kvinnors frihet. Vi måste alla stå upp för våra liberala värderingar om individens frihet! Vi har alla ett ansvar och civilkurage att säga ifrån för att kunna bryta normer, värderingar och attityder. Men det krävs mod att våga säga ifrån. Det krävs också ett politiskt mod. Det handlar om att förmedla en annan värdegrund. En värdegrund där kvinnans frihet är central. Det är femton år sedan Fadime mördades av sin far för att hon blev kär i en svensk man. Hedersvåld kallas detta. Familjen förlorar sin heder om en kvinna skulle träffa en svensk man. Det är alltså inte rasism utan heder. @Sara Mohammad som startat föreningen Glöm aldrig Fadime och Pela för att uppmärksamma och kämpa mot hedersvåldet har själv erfarenhet av att ha en pistol riktad mot sitt huvud. Det var hennes bror som skulle döda henne om hon inte gifte sig med en betydligt äldre man familjen valt ut. Efter den händelsen gick Sara under jorden ett antal år och flydde sedan till Sverige. Att stödja och uppmärksamma hedersväldet och förtrycket är den svenska feminismen största och viktigaste utmaning just nu. Det är en enligt #GAPF 130000 kvinnor som lever under hedersförtryck i Sverige och siffran ökar hela tiden. @yvonne hirdman, professor i historia inledningstalar om vänsterns svek i de hedersrelaterade frågorna. Att man velat klumpa ihop det med mäns våld mot kvinnor av rädsla för att främlingsfientliga krafter ska frodas. Enligt advokat @Elisabeth Massi Fritz, brottsmålsadvokat som specialiserats sig på brottsoffers försvar. bör straffen för hedersvåld höjas och hon menar att omedelbar utvisning är det som skulle få snabbast effekt samt att strypa alla bidrag i familjer där misstanke om hederskultur finns. Carin Götbladh, Polischef region mitt berättar om ett pågående case där arton familjemedlemmer är anhållna och alla har rätt till tolk och där förundersökningen är på 11.000 sidor. Enligt norska polisen har hedersväldet ölat med 30% de senaste fem åren och siffran stiger hela tiden med flyktingströmmarna. ”Jag vill gå ut utan skuggor”. Vädjar kvinnor från panelen med representanter från Frivilligorganisationer b la Amineh Kababaveh (Varken hora eller kuvad), Maria Rashidi (Kvinnors rätt), Zelia Dagli (Kibele kvinnoförening), Sara Muhammad (GAPF)” Det finns shariapoliser i Sverige som talar om vad du får ha på dig. ”Sätt på dig sjal” Till GAPF s hjälplinje ringer kvinnor in och ber om hjälp för att de blir slagna, spottade och utfrusna om de inte bär slöja. ”Vi vill komma ut i samhället. Vi vill starta företag. Vi vill vara lika fri som alla andra. Vi på Järvafältet lever inte i det svenska samhället, klagade Zelia Dagli, Vi begränsas till att sy, sticka och laga mat.. Man måste göra någonting nu”. Mina Ahadi, grundare för internationella komitéen mot stening menar att politisk islam sprids i Europa och smyger sig in i de politiska leden och motiv finns att sprida kvinnofientliga sharialagar. Ahadi menar att många stadsdelar runt om i Europa mer och mer börjar likna Iran. Aidan Liddle, Great-Britain Embassy berättar om att det finns 85 shariadomstolar i Storbritanien. Devin Rexvid, fil dr i socialt arbete gav ett visst hopp då han talade om att det går att förändra normer och värderingar. Genom att arbeta med attityder och communitywork. Men han ställde frågan vilka värderingar finns i det utbildningsinnehåll vi förmedlar? Sara Muhammad menade att religiösa friskolor fungerar som ett producentcenter för hederskultur där man rapporterar till föräldrar om barnen bär slöja eller inte och där man undervisar i religion och inte om religion. Gertrud Åström, vice ordförande i GAPF avslutade med orden: Har feminismen väjningsplikt mot religion och gamla sedvänjor? Jag hoppas inte det?

Är det coolt med Jihad?

Så slog det till igen. En lastbil dundrar fram över glada nationaldagsfirande fransmän 14 juli i Nice. Att använda sig av ett stort fordon på en folkrik plats är en av strategierna för IS. De otrogna ska utplånas. Frankrike är i krig, uttryckte Hollande efter massakern 13 november 2015 i Paris. IS arbetar för ett globalt kalifat och de kan slå till var som helst och när som helst. Men varför blir man IS krigare? 20% av unga i Frankrike tycker IS är coola men bara 7 % är muslimer av franska ungdomar. De flesta som åker till Syrien för att kriga är inte särskilt religiösa. De är beredda att dö hjältedöden men inte av den anledningen de flesta av oss tror. En brittisk forskare, Scott Attran har undersökt varför unga europeer radikaliseras och upptäckt att många av de som rekryteras inte har läst Koranen. De har läst och sett propaganda. De är inte ute efter gudstro utan ett sammanhang att tillhöra. En dröm att dela med andra. Det har i alla tider funnits en krigsromantik hos unga män, en dröm om något högre och att vara rebellisk och risktagande. Även i Tolstojs 1800-tals roman Krig och Fred går håglös man ut i krig. Att vara krigsmartyr är inget nytt. Men är det jihadismen som subkultur som lockar? Är det coolt att gå i burka? Nyligen satt en ung hiphopartist i SVT och pratade om sitt skrivande med en tröja med en kvinna i burka. Har jihadismen blivit ett mode? En vän jag talar med från Fisksätra berättar att hans systers klasskamrat blev jihadist och reste till Syrien. Han är död nu. ”En sån gullig kille”. Det kryper närmare och närmare. Jag svarar att ” du som är ungdomsledare måste öppna dina ögon” Min vän ser blek och oförstående ut. Det finns inte kunskap att hantera detta. Och det går fort. På en vecka kan en 17-åring radikaliseras. Osaya Kreyen gripen misstänkt för båda dåden i Paris och Bryssel är uppvuxen i Rosengård /Malmö där han radikaliserats. Hotet från jihadister har alltför länge tonats ned i Sverige. Näst Belgien är Sverige det land som exporterar flest jihadister till Syrien och Irak. Det finns anledning till stor oro. Den svenska flaggan finns med i nyproducerade filmer från IS över länder de anser sig vara i krig med. Forskning visar att unga män är mer benägna att starta krig och i Sverige finns just nu ett överskott av unga män utan fotfäste. Dessutom sprids en föreställning bland muslimer om att västvärlden är i krig mot Islam – i grunden en konflikt om hur ett samhälle ska styras. Finns det en plan att hantera detta? Hillevi Engström nyligen tillträdd samordnare för våldsbevakande extremism har ett stort arbete framför sig. Hon klarar inte detta ensam. Vi måste alla hjälpa till. Vi måste öppna våra ögon.

Nio miljoner hjälper en miljard

”Hur många sa du att ni var?” ”Nio miljoner drygt” ”Nio miljoner hjälper en miljard!?” Den indiske guiden vid Taj Mahal tror inte sina öron när jag berättar att 1.6 miljonerklubben och Hand in Hand i Sverige är i Indiens fattigaste område Marja Pradesh för att utbilda 23.000 indiska kvinnor i Hälsa. När jag besöker de fattiga byarna kan jag inte fråga om de utövar Yoga som jag hade tänkt. Hur skulle de hinna det? Kvinnorna går på fälten i sina vackra saris och plockar vetestrån ett i taget i olidlig hetta. De sover med getter och kor i sina skjul och när monsunregnets vatten har torkat bort får de gå långt för att tvätta händerna. Den patriarkala strukturen är hård och männen bevakar vår dialog hela tiden. Vad vill ni frågar jag. Kvinnorna svarar att de vill ha utbildning. De får utbildning i hygien, hälsa och även ekonomi. Att det du säljer måste du sälja lite dyrare än det du köper in. En kvinna har öppnat en kiosk där hon säljer chips och nötter. Hon försörjer hela sin familj på det. Hand in Hand gör ett fantastiskt arbete för kvinnor i Indien med stöd av Postkodmiljonlotteriet. Att vårt land Sverige med den lilla befolkningen gör något så stort för Indiens kvinnor är något att vara stolt över. Bilden av Sverige som förmedlar kunskap om hälsa är värt att exportera och sprida worldwide. Nästa steg är att sprida våra kunskaper om geriatrik. I Indien finns tre geriatriker på en miljard och befolkningen blir äldre och äldre även där. Behovet av Sverige som kunskapsbärare och utbildare är stort. Både Indien och Kina sneglar på Sverige. Förstår och antar vi möjligheterna? Besök gärna 1.6 miljonerklubbens Seminarium Women´s Health movement in India i Almedalen på Sigrid 5 juli 18-18.45 http://www.1.6miljonerklubben.com/aktiviteter/visa/?id=2117

Vad är att vara svensk?

Kära Öregrundsbor, kära besökare, Tusen tack för förtroendet att få tala på Sveriges Nationaldag! För sju år sedan stod jag här och höll nationaldagstalet – ett hedersuppdrag - och då var min älskade pappa här. Nu finns han inte mer men jag bär honom med mig precis som vi alla bär våra föräldrar och vår historia med oss. Pappa älskade Öregrund. Och överförde den kärleken till mig precis som jag hoppas jag för den kärleken vidare till mina söner. Kärleken till havet, klipporna, enbuskarna, ljungen, havtornen, de hemliga smultronställena. Abborrnäten och abborrarna vi lärde oss luffarrensa. Vinbärsbuskarna som pappa la sin själ i och saften vi fortsätter göra precis som han gjorde.roslagsrosen. Potatisodlingen. Att komma till Öregrund är som att komma till Pappa. Att komma hem till tryggheten, mitt hjärta blir alldeles lugnt. Öregrund är mitt Paradis. Pappa gav mig livskvalitet. Kan man ge ett bättre arv? Föräldrars värderingar tar vi omedvetet över precis som vi tar in vårt fosterlands värderingar. Det blir tryggheten och faktiskt trösten när det blåser hårt. Det man har kvar att hålla sig i är värderingarna och ritualerna. -Jag längtar hem, jag längtar vart jag går - Men ej till människor! Jag längtar marken - Jag längtar stenarna där barn jag lekt, skriver Verner von Heidenstam 1888 Då längtade han hett efter Sverige efter åtta år i Italien. Vad är att vara svensk? Kanske förstår man det som mest när man inte är i Sverige Jag har funderat en del på det och idag på vår nationaldag kan jag våga tala om det trots att det varit en aning förbjudet. För det har det ju? Hur ser den svenska nationalkaraktären ut? Hur kan vi få kunskap om vår nations personlighet? För att förstå samtiden bör vi läsa vår historia. Att analysera svenskhet var ett ämne i slutet på 1800-talet. Man talade då om Det karga Norden och det mustiga Södern. Man talade om Självständighetskänsla och praktiskt förnuft, Man talade om respekt för lagen och överdriven vördnad för det utländska. Många kulturpersonligheter under 1800-talet försökte fånga nationalkaraktären som ofta beskrevs som ett missnöje med det egna folket. Svenskarna trivdes inte med varandra. De var asociala, materialistiska och individualistiska. Svenskarna saknade sinne för äkta fosterlandskärlek, de var okunniga om sin egen historia och brast i den nationella stolthet som präglade andra kulturfolk. Svensken är oförmögen att lyfta fram sina egna företräden utan förvandlar istället sina vackraste drag till fel och brister i förhållande till andra kulturer, sades det. Och fortfarande år 2016 beskriver vi oss som The Nerdnation när vi ska presentera oss för 50 miljoner tittare när vi är värdland. för Eurovision Songcontest. Ingenting har förändrats? Svenskens mål är självständighet och att vara sin egen och vägen till oberoende går via entreprenörskap så även för kvinnan slog Carl Jonas Love Almquist fast i romanen ” Det går an” 1839 i gestalt av glasmästardottern Sara Videbäck, en karaktär som jag själv gestaltat på teatern. Och faktiskt även här i Öregrund en oerhört varm sommar i Socitetshuset. Sara menade ju att om hon själv tjänade sina egna pengar var hon fri och kärleken fri. Almquist förlorade jobbet som rektor efter att skrivit den boken. Idag kan vi se Vikings på History channel med bl a Gustav Skarsgård som en Viking .Min personliga favorit är sköldmön Lagerda.. Inte bara för att hon har en himla häftig frisyr utan för att hon har en sån cool attityd. En kvinnlig krigare med de främsta nordiska egenskaperna självständighet och stolthet- Hon är jämställd mannen. Det finns i vår historia. De starka kvinnorna. En förebild. En rolemodel.. Ha ha Och t o m med min egen försfödde son har jag döpt till Viking. Oberoende har i Sverige varit är en dygd och det är också en dygd att uppfostra sina barn i denna anda. Nordiska föräldrar blandar sig mycket mindre i sina vuxna barns vardagsliv, och barnen i sin tur undviker att be föräldrarna om stöd och hjälp. Svensken vill vara fri och oberoende till familjen och kärleken. En bra karl reder sig själv, sa min pappa. ”Jag vill inte ligga någon till last” sa min morfar. Kanske är det detta som är att vara svensk? Eller har det förändrats? Häromdagen läste jag på en engelsk sajt om Sverige att det som är riktigt svenskt det är Systembolaget och att stå i kö. Men också att vi tar varandra i hand. Ett handslag betyder att man är vänner. ”Det tar vi i hand på” Redan på vikingatiden räckte man fram handen för att visa att man inte hade några vapen. Att man kom med fred. En väldigt vacker gest och möjligheten att knyta ett socialt band. Så att inte sträcka fram handen kunde vara en krigsförklaring. Vi bär vår historia så kanske det är därför det skär så djupt i våra hjärtan när handslaget uteblir trots att vi bor i ett mångkulturellt land och att vi vet att vi behöver anpassa oss till varandra. Inte bara de som kommer hit utan även vi som bott här från början. Ordet Integration betyder ”en förening av skilda delar till en större enhet.” Och vi gammelsvenskar behöver alltså också integreras och förhålla oss till den nya föränderliga verkligheten och det nya land som Sverige blir. Vad händer när klankulturbefolkningar folkvandrar till ett individbaserat samhälle som Sverige? Vad händer med samhällskontrakten? Den svenska värdegrunden? Vad händer med vårt oberoende? Vad händer med kvinnans frihet? En kvinna som jag träffade och är läkare flydde till Sverige för att få leva i frihet. Hon fick inte lära sig vare sig cykla eller simma i sitt hemland. Det är inte fint för en flicka. Men hon är mer bevakad här än där hon kom ifrån. - Jag flydde från ett stort fängelse till ett litet, säger hon. Det gör ont att höra i mitt fria hjärta. Så många som flyr till Sverige för att vara fria. Och vad möter dem? Kanske är det en tid att verkligen stå upp för våra värderingar? Det är tid att försvara jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är tid att försvara demokratin Det är tid att tänka på arvet vi lämnar efter oss. Gratulerar på dagen, Sverige! Ja må du Leva!

Bidrag till religiösa samfund?

Vi måste vara rädda om människors incitament att betala skatt. Den är inte självklar. Därför ser jag som min plikt och uppgift att som ersättare för Liberalerna i Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd bevaka vart skattepengarna går? Jag har som ersättare ingen rösträtt men jag har tack och lov yttrandefrihet. Ordföranden för Muslimer för fred och rättvisa Yasri Khan vill inte ta kvinnor i hand. Det gör mig väldigt ledsen och jag känner mig diskriminerad men han är i sin fulla rätt att göra vad han vill. Däremot tycker jag att det är orimligt att en organisation som inte behandlar kvinnor och män likvärdigt ska uppbära bidrag och sponsras av svenska skattebetalare. Frågan är om svenska skattebetalare ens vet om det? Överallt i hela landet är det nämnder som fördelar bidrag till tveksamma organisationer. Politiker blundar och vill inte bli obekväma. Organisation Muslimer för Fred och Rättvisa som drivs av Fd (?) Miljöpartisten Yasri Kahn får miljoner i bidrag b l a av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälle frågor. Även Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd beviljade nyligen bidrag till denna organisation. Då jag som ersättare ville göra ett studiebesök gick Miljöpartiets representant i taket. Han tyckte att det blev ett utpekande och undrade om det var detta Liberalerna stod för? Redan i september när jag läste handlingarna inför nämndens möte påtalade jag min önskan om att utreda organisationen närmare. Då efter att ha läst Hanna Gadbans bok ” Min Jihad – Jakten på Liberal islam” och fått upp ögonen hur mycket skattepengar som går till religiösa samfund och islamiska samfund som har direkta kopplingar till terrororganisationer. Jag såg det som min plikt att som politiskt förtroende vald för Liberalerna påtala detta. Men att rubba den byråkratiska agendan där makten egentligen finns hos tjänstemännen är ingen lätt match. Man blir obekväm. Jag som ersättare har ingenting att vinna på att strida för det ingen vill tala om. Men vad är då de förtroende valda politikernas roll i nämnder? Att sitta tysta och hålla med. Stirra i våra telefoner utan att egentligen lyssna och inte och se någon i ögonen? Jag vill i alla fall kunna se mina väljare i ögonen! Det är lätt att slösa med andras pengar. Ska svenska skattebetalare vara med och finansiera religiösa organisationer som arbetar för att kvinnor och män ska leva i parallella samhällen? Ska vi vara med att betala för att kvinnor ska uppmuntras täcka håret? Bör vi inte ta reda på hur föreningen ser på homosexualitet och jämställdhet innan vi ger bidrag? Är föreningen öppen för alla? På pappret ser det ut som kriterierna följs. Men i verkligheten? Ja, jag erkänner, jag är rädd! Jag är rädd att min frihet som kvinna ska gå förlorad. Att jag inte längre ska kunna gå i sommarklänning, fladdra med håret i vinden och dansa på club. Ytterst handlar det om kvinnans frihet! Ni män har ingenting att oroa er över. Den patriarkala strukturen gör ert liv lättare men vi kvinnor går en dyster framtid till mötes om vi inte tar kampen för de liberala värderingarna nu!

Med HBT- Liberalerna till Bryssel.

För bara någon vecka sedan var Bryssel nedstängt p g a av terohot. För det är här i stadsdelen Molinbeck som terroristerna bor. Skolorna var stängda, tunnelbanan var stängd och affärerna var stängda. Något sådant har inte hänt sedan ockupationen under andra världskriget. Det är gott om militärer med kulsprutor på stan och vart jag än går får jag öppna min väska. Det blir som en reflex. Utanför en affär jag passerar ligger en man på rygg med tre militärer med kulsprutor runt sig. Det ligger ett hot i luften. Vi träffar Jasenco Selimovics i Parlamentet. Han är en så inspirerande person Han talar om ett Europa som ett blandat DNA och refererar till Salman Rushide Vi är en blandad kontinent och en blandning av kulturer och den blandningen måste vi försvara med en mer ”muskulär” liberalism. Vi måste förmedla toleransen och om någon vill rubba på våra värden måste vi försvara det. Några i gruppen vill nominera Jasenco till nästa partiledare. Han är intelligent, inspirerande och analytisk. Dessutom är han rolig. I Kommissionen träffar vi en bekymrad Cecilia Malmström. Det finns ingen plan, säger hon. Kommer det här att gå? EU darrar känns det som. Flera medlemstater kom med p ga av ekonomiska fördelar men vill inte dela våra värderingar . Front National växer sig stora och Storbritanien är på väg bort. Och kanske sålde EU sin själ till Turkiet? Vi får fyra föreläsningar om hur man jobbar med HBT frågor i EU och globalt. Det handlar om mänskliga rättigheter. Jag blir glad att dessa frågor verka ligga högt på agendan och förstår att Sverige och Holland ligger i framkant. Anders Rehnberg från LUF Göteborg ställer intelligenta vakna frågor. Intelligens är så uppiggande! Lokalerna är för trista. Plast och betong, lågt i tak. Som något månbas alfa. Hur blir man av att gå omkring här? Var finns skönheten, estetiken? Jodå det finns konstmuseer i Bryssel och dit går vi nästa dag för att fylla själen. Magritte, belgisk surrealist. Jag och Rikard Brodd smiter också in i en kyrka. Där kan man bikta sig men bara på fredagar och onsdagar. På kvällen blir vi generöst bjudna på mingel hos Catrine som jobbar med Cecilia. Det här gänget kan ha kul! Och själv tänker jag att kanske man ska passa på för man vet aldrig om man blir sprängd. Hoten ger livet livsnerv. Att inte skjuta upp. Är det bara jag som tänker så? Bryssel består av 67% invandrare men den flamländska och franska säkerhetspolisen har svårt med kommunikationen. Det går långt tillbaka. Man bör läsa sin historia. Talar med en kenyansk kvinna som arbetar som advokat. Hon berättar att hon bodde i Paris men inte kunde få jobb där p ga av sin hudfärg. Men i Bryssel gick det bra. Det bränner till i min hjärna. Jag blir så arg. Rudi lugnar mig. Det kan också vara att hon gick på fel skola menar han. Fransmän är noga med sådant. En tyskspansk kvinna viskar i mitt öra; snälla åk hem till Sverige och berätta hur viktigt EU är. Det handlar om freden. Jag åker tillbaka till vårt hotell Metropol. Det ser ut som en julinstallation. Det var här drinken Black Russian uppfanns. Så den måste man ju ta. I ett cockailglas. Nästa dag flyger vi hem. Jag köper Roger Gallets eau de parfume the vert. Den har jag letat efter i fem år. Jag hamnar längst bak, längst in i planet bredvid en svart man från Senegal. Han verkar så nervös så att jag blir rädd. Jag försöker konversera men han verkar konstig. Jag får underliga tankar. Att han har något bombpulver och att nu är min sista stund kommen. Jag tittar ut genom fönstret och undrar om mina söner kan betala hyran och om jag har några ouppklarade relationer. Tänker på mitt liv… tar upp kartan och vänder mig mot den senegalesiske mannen ännu en gång för att få kontakt. Han pekar på kartan var han kommer ifrån. Dakar. It´s very varm there. 32 degres. Han ler. Jag slappnar av. När vi närmar oss Bromma flygplats stryker planet overkligt nära hustaken. Min granne hoppar till och gör ett litet ljud som jag identifierar som rädsla. Han blev rädd. Flygrädd.

Minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål

Att minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål och det har inte minskat som man önskat säger jämställdhetsminister Åsa Regnér. Idag 25 november är den internationella dagen att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Jag deltar i seminariet som UN Women anordnar i gamla vackra Riksdagshuset. UN Women är FN s enhet för jämställdhet och bildades 2011. Magnus Lindgren, forskare och f d polis berättar att det sker runt 400.000 misshandelsfall per år i nära relationer. Av dem anmäls 16200 varav 2900 klaras upp och 1800 leder tillfällande domar. Sverige har bland den bästa lagstiftningen i världen på detta område men det är inte alltid tillämpningen är som den ska. Vad ska vi göra med detta mörkertal? 400.000 per år, det är ju ohyggligt! 2 miljarder har satsats av den förra regeringen på hjälpinsatser för våld mot kvinnor och även lagstiftningen har setts över. Det som återstår är satsningar på förebyggande arbete. Att förändra attityder. Att påverka språkbruk. Att våga tala om det. Att kvinnor ska våga anmäla. Att ta bort skuld och skammen från brottsoffret. Att våld mot kvinnor är ett brott oavsett kultur och att lagen ser lika ut för alla. Idag vet man inte om kvinnor flyr från krig eller en våldsam man. Att vi alla står upp för detta och inte vänder oss om och låtsas som vi inte ser. Man vet att det finns fler förövare i vissa miljöer där man talar nedvärderande om kvinnor. Därför borde språkbruket i skolor ses över. Det finns metoder att förändra och det är arbetet med de våldbenägna männen som borde vara fokus för att verkligen få till en förändring. Vi kan inte vara tysta längre. En misshandel eller våldtäkt ger en skada som är svår att läka.. Dessa brott berör människor djupt. Djupare än andra. Det som gläder mig är att det tycks som fler unga kvinnor vågar anmäla. Vågar säga ifrån. 1.6 och 2.6 miljonerklubben verkar för bättre livskvalitet för alla kvinnor i Sverige. Vi vill skapa mod att våga tala om dessa frågor, våga anmäla, våga förändra!

Det krävs mod att möta den man svikit

Jag hade en dröm att få spela på Bergmanveckan på Fårö och nu har vi gjort det! Jag ville ju att Grynet Molvig skulle göra den här rollen i Höstsonaten. Tror att hon någonstans kan känna igen sig. Hon har ju en son. Det är inte så jävla lätt att vara barn till en konstnär. Jag vet att hon hade en uppgörelse med sin son. Hon säger att hon vägrar klampa omkring i Ingrid Bergmans skor men det gör hon inte. Vi gör vår egen version. Jag har inte vågat se filmen sedan 1978 för man ska inte snegla på andra utan göra sin egen grej. Jag vill göra den här pjäsen för att det handlar om försoning. Att det går att försonas. Eva behöver ha den här uppgörelsen med sin mamma för att bli hel. Det blir en katharsis, en rening. att trycka undan känslor gör att det kan bli hat och ångest. Att Charlotte ändå vågar ta uppgörelsen gör att de blir fria och då infinner sig ett slags nåd som Bergman uttrycker det. Det krävs ett stort mod att möta den man svikit. När Ingrid Bergman läste manus till Höstsonaten sa hon, ”Att vara borta från sina barn i sju år! Omöjligt! Men då sa Ingmar Bergman; ”Det finns kvinnor som stannar borta från sina barn så länge. De vill inte ha besvär med dem, de vill inte höra talas om deras problem . De har en egen karriär, ett eget liv att leva, och så blockerar de allting annat. Det är det Höstsonaten handlar om. Om dem säger Ingmar Bergman. Han brydde sig inte om att alla Ingrid Bergmans vänner gick omkring och sa: ”Jaså, du spelar äntligen dig själv! Ingrid Bergman träffade inte sin dotter Pia på sex år…. Höstsonaten handlar om kärlek. Om kärlek eller brist på den, om längtan efter kärlek, om kärlekens lögner, kärlekens förvanskningar och kärleken som vår enda chans att överleva säger Ingmar Bergman. Verksamhetsledarna på Bergmanveckan kommer från Brasilien och de säger att Bergman är den störste. Har vi verkligen fattat det? Vi som höll på att sälja ut allt på auktion tills en norrman kom och räddade vårt kulturarv. Nästa föreställning är 20 augusti. Då spelar vi för Svenskar i Världen på Teaterstudio Lederman i Stockholm, därefter Motala 11 september och Vallentuna Kulturhus 12 september.

Öppna dörren till själen

Stina Ekblad är en Tintomara. En doft av något bortom allt annat. Hon berättar att hon kommer från det Österbottniska bondlandet. Kanske är det poesins, de sköna konsternas land. Jag vet inte men det är som hon härstammar från något helt annat. Stina Ekblad är estetik på alla plan. En konstens högborg som råder oss att alltid Alltid hålla dörren till själen öppen. Om vi vill vara sensuella så behöver vi ha den dörren öppen. Ingen kan som Stina undervisa i hexameter och alexandrin. Hur skall Hamlet läsas för att beröra. Hon får Hamlets text att gå rakt in i våra hjärtan. Förtrollar oss med rytmen och skönheten i språket. Shakespeare är en hel vetenskap- Vi behöver ingenting annat än Shakespeare, Bach och Rembrandt. Hon berättar också om de manliga skådespelarna som de kvinnliga ofta måste huka sig för. Dess egon som tar så stor plats. Den enda som inte har denna manliga prestige verkar vara Rolf Lassgård, hennes motspelare i ”Utvandrarna” och jag tror hon älskar honom för det. Stina drömmer om att spela Klytamestra i Orestien. Jag hoppas Eirik Stubö låter henne få göra det. Vi behöver det klassiska dramat. Vi behöver konsten och konstnärerna så förtvivlat för att inte drunkna i materialism och tomhet. Vi behöver Stina Ekblad för att våra liv ska bli vackrare

Tala så att folk lyssnar?

Igår coachade jag i muntlig framställning hela dagen och tycker att mina deltagare blev närvarande, engagerade och levande. Även om du uppträder i ett formellt sammanhang kan du vara levande. Många tror att den formella kostymen tvingar dig att vara tråkig och fyrkantig. Tyvärr det enda som händer om du är fyrkantig är att ingen lyssnar. I går kväll hamnade jag i ett sammanhang där jag lyssnade på en person som skulle informera om utbyggnaden av tunnelbanan. Det var otroligt svårt att förstå vad han sa. Jag hörde ju att han pratade men orden gick inte in. Att höra och lyssna är ju skillnad. Han pratade lågt, entonigt och oengagerat. Han hade också en powerpoint med för små bokstäver. Efteråt fick jag höra att han är en oerhört kompetent person på att bygga ut tunnelbanan och det tror jag säkert. Men han var inte lika kompetent att berätta om det. Det är inte vad du säger utan hur du säger det. Det räcker inte att ha något viktigt att berätta, du behöver gestalta det du har att berätta för att det ska nå in till lyssnarna. Ett enkelt första tips är att tala högt och tydligt. Ofta får jag höra, åh, vad bra du var, jag hörde allt du sa!

Johannes Brost är rockn´roll

24 februari samtalade jag med Johannes Brost om skådespelarkonsten. Johannes är rolig, smart och rockn´roll. Se samtalet här. http://www.abfplay.se/Video/Player/2433

Foto Viking Almquist

Dödspatrullen

Såg "Dödspatrullen" på Dramaten med mina tolv adapter. Utsålt. Röd lampa vittnar om att det här vill publiken se. Det behövs dramatik om åldrande. Vad handlar pjäsen om? Alla har vi olika tankar om detta. Makt, könsroller, värdighet, äldrevården. Jag blir väldigt glad över att se detta gestaltas och Marie Göranzon och Örjan Ramberg står för lysande skådespelarkonst. Örjan Ramberg är en av Sveriges bästa skådespelare och hans gestaltning av 85-åriga Kurt är helt magnifik. Marie-Louise Ekman har skrivit, regisserat, gjort scenografi och kostym. Hon är inspirerad av sin mamma som ansåg hemtjänsten var en Dödspatrull och att hon själv var en vandrande motståndsrörelse. Att göra denna pjäs är kärlek. Tack!

Stryp inte den kulturella mångfalden

Möjligheterna till en mångfaldig kultur i Stockholm stryps alltmer. Mosebacke Etablissemang köps upp av jättekolossen Riksteatern och nu finns inte längre en enda scen för Fria konstnärer och en mångfaldig kultur. Med Mångfald menar jag en kultur som inte styrs av en eller två personer som nu är fallet i Stockholms Stad Som ”fri” scenkonstnär har du ingenstans att ta vägen i Stockholms Stads storskaliga kulturstyrning. Vill vi ha mångfald i vårt kulturliv och att fler människor ska kunna dela sina berättelser bör kulturmakten delas och inte som nu bli rent Stalinistisk. Att minimera möjligheter för en mångfaldig kultur är ett angrepp på demokratin. Stockholms Stadsteaters Fri Scen ingår också i en av ”jättarna” och har sitt eget personliga urval. Att ens få till ett möte är stört omöjligt. En demokratisk kulturpolitik bör skapa möjligheter även för kulturskapare som inte är rika eller har de rätta kontakterna. Jag vill arbeta för att fler ska få möjlighet att uttrycka sig på Stadens arenor men då måste det också finnas arenor att verka på. Grindvakterna för dessa arenor kan heller inte vara samma personer. Det måste vara möjligt att verka även för enskilda kulturskapare. Att inte bli bortsorterad för att du inte har de rätta kontakterna eller den administrativa begåvning som krävs för att ta sig in i kulturkolosserna.

Hur kan vi göra så här mot våra gamla?

Hur kan vi göra så här mot våra gamla? Vad spelar LOV – Lagen om valfrihet för roll om man ändå inte kan välja.? En av tre ansökningar från äldre avslås. Inte ens vid nittionio års ålder har du rätt till ett service boende eller särskilt boende om du anses för frisk. Docent Mårten Lagergren som forskar i äldres boende hoppade högt häromdagen då han läste Gertrud Sigurdsens, f d socialminister (1985-1989) artikel i DN om äldrevården. Han hade aldrig trott att det kunde vara så illa berättade han för oss i Styrelsen på Äldrecentrum igår. Men besluten överklagades i Förvaltningsrätten och där satt både en representant från M och en från S i vår styrelse. Det är ändå människor som fattar dessa beslut. Två av dem satt bredvid mig. När jag ställde en fråga hur de tänkte, hade dessa kvinnor nog inte varit medvetna om vilket beslut de tog. De skyllde på tjänstemännen. Alla skyller på alla. M säger att det handlar om pengar samtidigt suckar hon och konstaterar att hon själv snart är där. S sa ingenting. Ordföranden hyssjar på mig. Vi behöver bygga fler serviceboenden. Öppna de som har stängts och uppmuntra entreprenörer att göra det. Gärna små kvalitativa enheter med personligt bemötande med god näringsriktig mat lagat på plats anpassad för äldre människor. På dessa serviceboenden kan de boende få gemenskap och sällskap om de vill. Tillgång till sjuksköterska och läkare vissa tider. Många är så ensamma. Visst vill fler ha hjälp hemma men långt ifrån alla om man ser till statistiken. Äldre är olika och en lösning passar inte alla. Professor Laura Fratiglione talar om hur viktig livsstilen för äldre är för ett hälsosamt åldrande. Att röra på sig, äta bra och aktivera hjärnan. T o m demenssjukdomar påverkas av livsstilen enligt senaste forskning. Hon menar att vi behöver satsa mycket på vår åldrande befolkning. Förebyggande hälsovård. Vi är vare sig sjukare eller friskare nu än för tjugo år sedan men vi lever längre. Och vi blir fler och fler som når den den fjärde åldern. 85+ Jag frågar min nittiofemårige granne i mitt hus som dessutom är pensionerad läkare i genetik om han har något hälsotips. Han svarar att allt är genetik. Men enligt Laura Fratiglione kan vi genom en hälsosam livsstil kämpa mor en dålig genetisk bakgrund. Och om vi ska tro forskningen visar den på att varannan person som föds i dag kommer att bli hundra år.

"In Treatments" skapare

Jag är ett stort fan av TV-serien ”In Treatment”, det är faktiskt en av anledningarna att jag kom till Bergmanveckan i år eftersom seriens skapare, Hagai Levi är här. Serien är så otroligt bra och manuset det mest välskrivna jag upplevt. Inspirationskällan har varit förutom Hagais egen terapi b la Bergmans ”Scener ur ett äktenskap.” En dialog, ett rum. Goda skådespelare och ett välskrivet manus. När vi först kom till Bygdegården där samtalet skulle äga rum kändes det som att det var en liten klubb för inbördes beundran och ett ögonblick undrade jag vad som är syftet med denna vecka? Det kanske inte är som jag trodde att hålla Bergmans filmkonst levande och inspirerande för alla som är intresserade? Det kanske är en exkluderande kulturelit som vill mingla och känna sig konstnärliga? Min förhoppning med denna återkommande vecka är att den ska vara tillgänglig och öppen för fler än de som jobbar med festivalen. Hagai är från Israel och det var där serien startade ”Betipul” som senare blev omarbetad till ”In treatment”. Ni som sett förstår varför detta format sålts till nitton länder. Hagai berättade om sin ortodoxa uppväxt i en kibbutz där av någon outgrundlig anledning Bergmans ”Sjunde Inseglet” letat sig in. Max von Sydows gudstvivlan gjorde stort intryck på Hagai som kände igen sig i den våndan. Någon kände som han.! Kanske var detta den förlösande faktorn som gjorde att Hagai började sitt filmskapande liv ? ”Tror du forfarande på Gud?” frågade någon i publiken. ”Nej, men jag är rädd för honom”. Gud var ett känsligt ämne. Jag upplever Hagai Levi som en mycket vibrerande, komplex och intressant konstnär. Han har något på hjärtat. Han är också kritisk till vad all denna terapi kan göra med människor. Vi blir alltmer självupptagna och narcissistiska. Sharon Jåma, som gått i samma filmskola i Tel Aviv ledde samtalet på Bygdegården med den äran. Igår var vi på Kuten och gjorde filmquiz och lyssnade på superrockigt band med Conny Blom. I mitt quizlag var norska regissören och dramatikern Torun Lian. Vi döpte vårt lag till Sverige hjärta Norge. Ikväll blir det Sally Potter premiär; ”Ginger och Rosa”. Foto: Viking Almquist

Bergmanvecka på Fårö

Denna vecka är det Bergmanvecka på Fårö. Ett fullspäckat program presenteras och besökare från hela värden kommer hit. Bergman är stor utomlands, kanske större än vad de flesta svenskar förstår och ett filmiskt kulturarv vi kan vara stolta över. I måndags 24 juni var jag på invigning av nya Bergmancentret på Fårö. Den gamla skolan har rustats upp och blivit museum och Bergmancenter med egen liten teater och bibliotek. Harriet Andersson klippte bandet och talarna avlöste varandra. Att detta center blivit möjligt är till stor del Hembygdföreningen och ideella krafters förtjänst. För mig är det obegripligt att detta inte varit en stadsangelägenhet. Jag efterlyser en regional kulturpolitik. Detta center är lika mycket kulturbärare som Dramaten i Stockholm. Jag satt bredvid Jan-Erik Wikström fötter under den knökfulla ceremonien som verkligen grep tag i mitt hjärta. Jan- Erik har på sin tid varit kulturminister och jag frågade honom varför inte kulturministern var här. ”Naturligtvis borde hon det” svarade JE. Men det var hon ju inte? Jag som trodde att just kulturturism är något Sverige skulle kunna satsa på. Typiskt är ju också att det är en norrman som räddat Bergmangårdarna. Annars hade det gått på auktion. Tänk att det blev Norge som räddade den svenska kulturen. Bergmans barnbarn, Linn Ullmans norske son höll ett starkt tal om sin morfar. Tårarna rann på mig. Han berättade om häxan i skogen och att för hans morfar var det mycket viktigare att bli en Fårögubbe än att vinna filmpris i Cannes.. Förra året gjorde jag och sönerna en film här på Fårö där vi just träffade en häxa i skogen. Hon skulle frammana Ingmar Bergman och trodde att jag var Liv Ullman… Så häxan kanske finns? Det är i alla fall roligt att tro att hon kanske gör det. Fårö eggar fantasin. På Bergmanveckan ser man såklart Bergmanfilmer. Vi såg Tystnaden från 1963. Den utspelar sig i ett hett krigsdrabbat land som inte finns med ett språk som inte finns. Två systrar som verkar ha haft ett incestiöst förhållande är arga på varandra och blir kvar på ett stort hotell med den ena kvinnans 7-årige son. Han ser ut som Pelle i saltkråkan. Bergmans teman finns med; döden, barndomen, det resande teatersällskapet, vackra kvinnor (männen är bara statister och älskare)Sven Nyquist har fotat, Gunnel Lindblom och Ingrid Thulin spelar kvinnorna. Det är bedövande vackert och man sugs in. Kan bara säga att Bergman äger och att detta är stor konst! Så glad att jag såg filmen. Så glad att jag är här.

"Kulturens Betydelse för hälsan" i Riksdagen

"Kulturens betydelse för hälsan" hette ett seminarium jag var på i Riksdagen 4 juni. Anna Maria Corazza Bildt talade om måltidens och den vällagade matens betydelse. Jag frågade Anna Maria om hur lagen ser på felmärkning av kött, vad är straffskalan? I nuläget bara dagsböter! Det svider alltså inte särskilt mycket att märka hästkött som älgstek. Men Anna Maria sa att de jobbar med detta nu i EU. Hoppas det blir en förändring snarast. Det är bedrägeri det handlar om! Bäst är att köpa lokala produkter! Alltså inte globala....hur ska vi göra nu? Allt är ju uppbyggt kring det globala. Säger bara att inte gynnar det småföretagarna. Anna Maria imponerade stort på mig. Hon är en supertrevlig och stark kvinna! I Skåne har man prövat Kultur på recept och det har slagit så väl ut att nu permanentar man den satsningen! Vi fick se bilder på hjärnan, vad som händer. Musik, konst, film, teater aktiverar delar av hjärnan på ett annat sätt än traditionella metoder. Det pågår flera forskningsprojekt kring detta.Tre farbröder (Ola Sigurdsson, Chef och Professor vid centrum och Hälsa Göteborgs Universitet, Finn Bengtsson, riksdagsledamot och Professor och Ingemar Petersson, Professor i Socialförsäkringsmedicin, Lunds Universitet) talade om denna forskning. Och resultaten är väldigt positiva. Jag blir varm om hjärtat. Det här vet vi ju egentligen men det är först när vi har vetenskapliga belägg för något som vi kan få gehör inom finans hoppas vi. Hallå Anders Borg, kulturen behöver mer resurser! Ett tips till farbröderna bara; gå en retorikkurs! Så att det inte blir så tråkigt att lyssna på. Christina Husmark var skarp. 70 miljarder om året går till den psykiska ohälsan. Jag har också varit med i ett av projekten som presenterades. "Kulturpaletten" i samarbete med 1.6 miljonerklubben. Mer om det en annan gång. Seminariet slutade med ett stipendium från Gunilla von Bahrs minnesfond till en person som arbetat för Kulturens betydelse för hälsan. Pristagare blev Karin Lekberg, chef för Subtopia. Prisutdelare var Ludvig von Bahr. Shit vad snygg han var!

Kvinnan och Kroppen

Spegel, spegel på väggen där…Ja, vad är det egentligen vi ser när vi tittar oss i spegeln? Och
varför ser vi så ofta bara skavankerna, och varför är så många av oss kvinnor missnöjda med
vår egen spegelbild? Missnöje med den egna kroppen är mycket vanligt bland kvinnor i
västvärlden. Internationell forskning visar att mellan 30-50 procent av alla kvinnor har en
negativ kroppsuppfattning. Något som i sin tur leder till låg sk kroppsbaserad självkänsla
vilket är en riskfaktor för nedsatt psykiskt välbefinnande, depression, upprepade
bantningsförsök, extrema viktkontrollmetoder som intensiv överträning och självförvållade
kräkningar, men på sikt även viktökning(!) och ätstörningar. Var tredje kvinna i Sverige är idag överviktig, och övervikt ses som ett av de stora folkhälsoproblemen i hela västvärlden. Vad många kvinnor brottas med är alltså både ökande vikt och ett alltmer ouppnåeligt ideal! Dagens skönhetsideal ligger långt under den genomsnittliga kvinnans normalvikt
1.6/2.6miljonerklubben genomförde en Ipsosundersökning bland närmare 2000
kvinnor från 22 år och uppåt över hela Sverige. Resultaten visar att fler än 1 av 4 kvinnor vill gå ned i vikt fast de anser att de egentligen är normalviktiga och bland kvinnorna mellan 22 och 29 år är siffran 57 procent! Fler än 1 av 4 skäms inför sig själva för
att de inte väger det som de tycker att de borde väga, fler än 9 av 10 tänker ofta på vad de
äter, och fler än 1 av 4 tröstäter. 83 procent har någon gång försökt gå ned i vikt och 18
procent av kvinnorna mellan 22 och 44 år har försökt gå ned i vikt 15 gånger eller mer.
Självkänslan och egenvärdet är också starkt kopplat till kroppsuppfattning, och baseras på hur
attraktiv man tycker att den egna kroppen är. Dessa resultat är särskilt tydliga för de kvinnor
som uppger att deras mamma ofta uttryckte missnöje med sin egen kropp. Dessa kvinnors
självkänsla är mer beroende av hur deras kropp ser ut än andra kvinnor och de har även en
mer negativ kroppsuppfattning samt mer skam och ångest kopplat till sitt ätande och kroppen, de jojo-bantar och använder även extrema viktkontrollsmetoder i högre utsträckning än andra kvinnor.

Att vara normalviktig duger inte i dagens samhälle och de signaler vi ger våra barn spelar stor roll för deras framtida självkänsla och kroppsuppfattning.


VI VET
- att kvinnorna i det gamla Kina snörde sina fötter och plågades från födsel till död för att bli åtråvärda och attraktiva på äktenskapsmarknaden.

II

VI VET
- att kvinnorna under rokokoeran snörde sig så hårt att svimmingsanfallen var mer regel än undantag och den lilla dosan med luktsalt hörde till de nödvändiga kvinnliga accessoarerna. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva.

III

VI VET
- Att västvärldens fotomodeller i mitten av i mitten av 1900-talet opererade bort de nedersta revbenen för att uppnå modets getingmidja. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva på den kommersiella marknaden.

IV

VI VET
- att självsvält och ätstörningar är dagens problem som drabbar kvinnor i allt yngre ålder och att kosmetisk kirurgi är en ständigt växande och lukrativ industri.

VI VET ALLTSÅ
Att kvinnor genom århundraden har lidit, plåtats och stympat sig själva. Allt för att bli åtråvärda och attraktiva på den kommersiella eller den äktenskapliga marknaden.

En never ending story?

Vi har inget svar, inget botemedel eller magiska råd. Det enda vi kan göra är att sätta fokus på frågan och skicka den vidare.
Är kvinnors självplågeri genetiskt betingad eller styrs vi och manipuleras vi av omgivningen?

VET EJ
Det enda vi kan vara säkra på när vi tittar på historien är att i kvinnans ansträngning ”att behaga” är hon villig att gå långt. Hur långt vet vi inte, men att hon går vidare det vet vi säkert. Om vi ser till pendlingarna genom historien och resultaten från vår egen undersökning, hur kan vi då förstå vår egen tid? Vad säger det om det rådande sk size zero-idealet? Att vi är friare och mer jämställda än någonsin? Men om det nu är så, varför kan vi i så fall inte vara det med våra naturliga former, och självkänslan, i behåll?

Grynet Molvig och jag spelar föreställningen MatDesperat på internationella kvinnodagen 8 mars i Kulturens Hus i Luleå i samarbete med Go Red och 1.6 miljonerklubben.
Föreställningen spelas också 14, 28 mars samt 12 april på Boulevardteatern i Stockholm