Med HBT- Liberalerna till Bryssel.

För bara någon vecka sedan var Bryssel nedstängt p g a av terohot. För det är här i stadsdelen Molinbeck som terroristerna bor. Skolorna var stängda, tunnelbanan var stängd och affärerna var stängda. Något sådant har inte hänt sedan ockupationen under andra världskriget. Det är gott om militärer med kulsprutor på stan och vart jag än går får jag öppna min väska. Det blir som en reflex. Utanför en affär jag passerar ligger en man på rygg med tre militärer med kulsprutor runt sig. Det ligger ett hot i luften. Vi träffar Jasenco Selimovics i Parlamentet. Han är en så inspirerande person Han talar om ett Europa som ett blandat DNA och refererar till Salman Rushide Vi är en blandad kontinent och en blandning av kulturer och den blandningen måste vi försvara med en mer ”muskulär” liberalism. Vi måste förmedla toleransen och om någon vill rubba på våra värden måste vi försvara det. Några i gruppen vill nominera Jasenco till nästa partiledare. Han är intelligent, inspirerande och analytisk. Dessutom är han rolig. I Kommissionen träffar vi en bekymrad Cecilia Malmström. Det finns ingen plan, säger hon. Kommer det här att gå? EU darrar känns det som. Flera medlemstater kom med p ga av ekonomiska fördelar men vill inte dela våra värderingar . Front National växer sig stora och Storbritanien är på väg bort. Och kanske sålde EU sin själ till Turkiet? Vi får fyra föreläsningar om hur man jobbar med HBT frågor i EU och globalt. Det handlar om mänskliga rättigheter. Jag blir glad att dessa frågor verka ligga högt på agendan och förstår att Sverige och Holland ligger i framkant. Anders Rehnberg från LUF Göteborg ställer intelligenta vakna frågor. Intelligens är så uppiggande! Lokalerna är för trista. Plast och betong, lågt i tak. Som något månbas alfa. Hur blir man av att gå omkring här? Var finns skönheten, estetiken? Jodå det finns konstmuseer i Bryssel och dit går vi nästa dag för att fylla själen. Magritte, belgisk surrealist. Jag och Rikard Brodd smiter också in i en kyrka. Där kan man bikta sig men bara på fredagar och onsdagar. På kvällen blir vi generöst bjudna på mingel hos Catrine som jobbar med Cecilia. Det här gänget kan ha kul! Och själv tänker jag att kanske man ska passa på för man vet aldrig om man blir sprängd. Hoten ger livet livsnerv. Att inte skjuta upp. Är det bara jag som tänker så? Bryssel består av 67% invandrare men den flamländska och franska säkerhetspolisen har svårt med kommunikationen. Det går långt tillbaka. Man bör läsa sin historia. Talar med en kenyansk kvinna som arbetar som advokat. Hon berättar att hon bodde i Paris men inte kunde få jobb där p ga av sin hudfärg. Men i Bryssel gick det bra. Det bränner till i min hjärna. Jag blir så arg. Rudi lugnar mig. Det kan också vara att hon gick på fel skola menar han. Fransmän är noga med sådant. En tyskspansk kvinna viskar i mitt öra; snälla åk hem till Sverige och berätta hur viktigt EU är. Det handlar om freden. Jag åker tillbaka till vårt hotell Metropol. Det ser ut som en julinstallation. Det var här drinken Black Russian uppfanns. Så den måste man ju ta. I ett cockailglas. Nästa dag flyger vi hem. Jag köper Roger Gallets eau de parfume the vert. Den har jag letat efter i fem år. Jag hamnar längst bak, längst in i planet bredvid en svart man från Senegal. Han verkar så nervös så att jag blir rädd. Jag försöker konversera men han verkar konstig. Jag får underliga tankar. Att han har något bombpulver och att nu är min sista stund kommen. Jag tittar ut genom fönstret och undrar om mina söner kan betala hyran och om jag har några ouppklarade relationer. Tänker på mitt liv… tar upp kartan och vänder mig mot den senegalesiske mannen ännu en gång för att få kontakt. Han pekar på kartan var han kommer ifrån. Dakar. It´s very varm there. 32 degres. Han ler. Jag slappnar av. När vi närmar oss Bromma flygplats stryker planet overkligt nära hustaken. Min granne hoppar till och gör ett litet ljud som jag identifierar som rädsla. Han blev rädd. Flygrädd.

Minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål

Att minska mäns våld mot kvinnor är ett viktigt jämställdhetsmål och det har inte minskat som man önskat säger jämställdhetsminister Åsa Regnér. Idag 25 november är den internationella dagen att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor. Jag deltar i seminariet som UN Women anordnar i gamla vackra Riksdagshuset. UN Women är FN s enhet för jämställdhet och bildades 2011. Magnus Lindgren, forskare och f d polis berättar att det sker runt 400.000 misshandelsfall per år i nära relationer. Av dem anmäls 16200 varav 2900 klaras upp och 1800 leder tillfällande domar. Sverige har bland den bästa lagstiftningen i världen på detta område men det är inte alltid tillämpningen är som den ska. Vad ska vi göra med detta mörkertal? 400.000 per år, det är ju ohyggligt! 2 miljarder har satsats av den förra regeringen på hjälpinsatser för våld mot kvinnor och även lagstiftningen har setts över. Det som återstår är satsningar på förebyggande arbete. Att förändra attityder. Att påverka språkbruk. Att våga tala om det. Att kvinnor ska våga anmäla. Att ta bort skuld och skammen från brottsoffret. Att våld mot kvinnor är ett brott oavsett kultur och att lagen ser lika ut för alla. Idag vet man inte om kvinnor flyr från krig eller en våldsam man. Att vi alla står upp för detta och inte vänder oss om och låtsas som vi inte ser. Man vet att det finns fler förövare i vissa miljöer där man talar nedvärderande om kvinnor. Därför borde språkbruket i skolor ses över. Det finns metoder att förändra och det är arbetet med de våldbenägna männen som borde vara fokus för att verkligen få till en förändring. Vi kan inte vara tysta längre. En misshandel eller våldtäkt ger en skada som är svår att läka.. Dessa brott berör människor djupt. Djupare än andra. Det som gläder mig är att det tycks som fler unga kvinnor vågar anmäla. Vågar säga ifrån. 1.6 och 2.6 miljonerklubben verkar för bättre livskvalitet för alla kvinnor i Sverige. Vi vill skapa mod att våga tala om dessa frågor, våga anmäla, våga förändra!

Det krävs mod att möta den man svikit

Jag hade en dröm att få spela på Bergmanveckan på Fårö och nu har vi gjort det! Jag ville ju att Grynet Molvig skulle göra den här rollen i Höstsonaten. Tror att hon någonstans kan känna igen sig. Hon har ju en son. Det är inte så jävla lätt att vara barn till en konstnär. Jag vet att hon hade en uppgörelse med sin son. Hon säger att hon vägrar klampa omkring i Ingrid Bergmans skor men det gör hon inte. Vi gör vår egen version. Jag har inte vågat se filmen sedan 1978 för man ska inte snegla på andra utan göra sin egen grej. Jag vill göra den här pjäsen för att det handlar om försoning. Att det går att försonas. Eva behöver ha den här uppgörelsen med sin mamma för att bli hel. Det blir en katharsis, en rening. att trycka undan känslor gör att det kan bli hat och ångest. Att Charlotte ändå vågar ta uppgörelsen gör att de blir fria och då infinner sig ett slags nåd som Bergman uttrycker det. Det krävs ett stort mod att möta den man svikit. När Ingrid Bergman läste manus till Höstsonaten sa hon, ”Att vara borta från sina barn i sju år! Omöjligt! Men då sa Ingmar Bergman; ”Det finns kvinnor som stannar borta från sina barn så länge. De vill inte ha besvär med dem, de vill inte höra talas om deras problem . De har en egen karriär, ett eget liv att leva, och så blockerar de allting annat. Det är det Höstsonaten handlar om. Om dem säger Ingmar Bergman. Han brydde sig inte om att alla Ingrid Bergmans vänner gick omkring och sa: ”Jaså, du spelar äntligen dig själv! Ingrid Bergman träffade inte sin dotter Pia på sex år…. Höstsonaten handlar om kärlek. Om kärlek eller brist på den, om längtan efter kärlek, om kärlekens lögner, kärlekens förvanskningar och kärleken som vår enda chans att överleva säger Ingmar Bergman. Verksamhetsledarna på Bergmanveckan kommer från Brasilien och de säger att Bergman är den störste. Har vi verkligen fattat det? Vi som höll på att sälja ut allt på auktion tills en norrman kom och räddade vårt kulturarv. Nästa föreställning är 20 augusti. Då spelar vi för Svenskar i Världen på Teaterstudio Lederman i Stockholm, därefter Motala 11 september och Vallentuna Kulturhus 12 september.