tisdag 22 augusti 2017
Ett kulturpolitiskt tolvstegsprogram
t kulturpolitiskt tolvstegsprogram – Jag drömmer om en ny liberal kulturpolitik
En fri kulturpolitik utan åsiktsregistrering där konstnärer och människor uppmuntras i sin kreativitet och tillåts flyga fritt. En kulturpolitik med många aktörer och stor mångfald. En rättvis kulturpolitik där varje människa kan förverkliga sin dröm och följa sitt hjärta. Kulturen gör oss till människor - kanske bättre människor? För en människa som inte tillåts drömma blir sjuk till slut dör hon. Men jag drömmer. Så ännu har jag inte dött. Inte heller blivit sjuk
1Jag drömmer om ett Sverige där kulturen kan verka fritt utan politisk inblandning och fostrande pekpinnar. En kulturpolitik där det fristående ska ha lika möjligheter som det offentliga. Där privata initiativ uppmuntras. En kulturpolitik där den lilla människan har en chans utan att konkurreras ut av det offentliga.
2 Jag drömmer om ett Sverige där bildning och kultur är något åtråvärt och möjligt för alla. Jag drömmer om en politik som höjer statusen på de humanistiska ämnena på Universitet och återinför fler estettimmar i grundskola och gymnasium. En politik där studieförbunden fokuserar på det som är viktigt d v s individens möjlighet till utveckling och lärande. Bildning är demokrati. Bildning ger hopp. Bildning är fredskapande och vi behöver mobilisera alla goda krafter.
3. Jag drömmer om fler nya vackra bostäder där incitamentet är just att bygga vackert ”Skönhet är allt” säger Prins Mysjkin i Idioten av Dostojevskij
Stockholm är kanske världens vackraste stad trots de DDR byggnader och mångmiljonprogram där ingen vill bo som tilläts byggas under en period.
Stadsmiljöer behöver estetik och inte bara präglas av funktionalitet och tillfälliga trender. Arkitekturen är en del av vårt kulturarv. Kanske viktigast av allt; jag drömmer om att bygga fler billiga bostäder för ungdomar och nyanlända. Denna dröm måste bli sann inom en snar framtid!
4. Jag drömmer att den nya kulturpolitiken tar bort marknadshyror för kulturinstitutionerna och låter dessa äga sina egna byggnader istället för att Statens fastighetsverk knäcker institutionerna med ockerhyror. Waldemarsudde är ett bra exempel. De köpte ut sig och hyran blev 20% av tidigare kostnad.
5. Jag drömmer om fler mötesplatser för en jämlik kultur där det finns arenor för fria musik - teaterutövare och enskilda projekt där fler får möjlighet att ta del och själv skapa samt pröva på olika kulturformer till humana priser. För ett rättvisare och mindre byråkratiskt system följ det brittiska exemplet, att låna ut lokaler till billigt pris istället för projektbidrag.
6 Jag drömmer om en svensk filmidentitet i världsklass utan politiska pekpinnar och som förstår att satsa på svensk filmkonst och lyfter Film i Stockholm men som även decentraliseras så medel kan gå ut direkt till regionerna.. Film skapar tillväxt, arbetstillfällen och identitet. Sänk momsen och skapa ett gynnsamt filmklimat så även utländska aktörer väljer att lägga filminspelningar här. Sverige har unika filmmiljöer och skådespelare och regissörer i världsklass. Våga satsa mer på svensk film i många olika genre och vi får flerfalt igen.
7. Jag drömmer om att skapa en akademi som ansvarar för kvalitetsbegreppet vad gäller teater och film.
8. Jag drömmer om ett rättvisare bidragssystem med mindre byråkrati, mindre åsiktsregistrering, mindre vänskapskorruption och fler finansieringsmöjligheter för en sundare konkurrens och så att kulturskapare inte alltid tvingas vara i händerna på en aktör och ett kulturklimat där kulturen inte måste vara vänster. Den hårda styrning och centralisering av dagens kulturliv leder till konformitet och likriktning. Vi behöver uppmuntra fler aktörer att vara verksamma och värna yttrandefriheten. Verklig mångfald handlar inte om hudfärg utan om olika åsikter och fler aktörer.
9. Jag drömmer om privata möjligheter att öppna ett HBT museum
Att enskilda personer och stiftelser ska uppmuntras till en större mångfald i utbud och idéer utan att behöva konkurra på ojämlika villkor med det offentliga.
10. Jag drömmer om en politik som vågar lyfta fram vårt kulturarv. Kulturen är vår identitet, speglar våra känslor och skapar förståelse för vem vi är. För att förstå och utstå vår modernistiska tid måste man ta avstamp i kulturarvet och kanske är det t o m så att det är lika viktigt att förstå sitt kulturarv som att kunna räkna och skriva? Det betyder inte att det skulle vara ointressant för någon från en annan kultur, tvärtom, den som vill förstå vår kultur har stor nytta att ta del av vårt kulturarv på samma sätt som vi tar del av andra länders kulturarv när vi reser dit. Kulturinstitutionernas verksamhet bygger på lång ackumulerad kunskap och erfarenhet och om detta behöver vi värna. Detta kräver en institutionell kontinuitet därför behöver vi institutioner som bevarar den, som våra museer, Dramaten, Operan, symfoniorkestrar mm. Bergmangårdarna på Fårö är ett kulturarv som höll på att gå förlorat om inte ett privat initiativ från Norge räddat verksamheten. Bergmangårdarna har besökare från hela världen. Ingmar Bergman är ett bra ett exempel på hur man kan gestalta det svenska psyket – en del av vårt kulturarv.
11. Sverige är bra på musik! Stöd musikindustrin och uppmuntra initiativ. Anordna fler Music Awards och sätt Sverige på den internationella musikkartan. Sänk avgifterna till kulturskolan till ett minimum i alla kommuner så att utövning av kultur och musik inte blir en klassfråga.
12. Kultur ger hälsa. Forskning visar att kulturupplevelser stimulerar sinnena och ger goda effekter på hälsan. Forskning visar också på att kulturaktiviteter berikar och ökar minneskapaciteten, skapar nya kontakter mellan hjärnans olika nätverk, befrämjar inlärning och skapar känslor av meningsfullhet och sammanhang.
Kultur kan vara både förebyggande och rehabiliterande. Att sjunga, spela teater, se film, lyssna på musik, konst, handarbete, design, konst och kanske t o m bjuda upp till dans ger livskvalitet och social gemenskap. Det är kulturen som gör oss till människor!
Jag drömmer om en kulturpolitik som får oss alla att flyga fritt! Låt oss förverkliga den drömmen tillsammans!
Paula Ternström, kandiderar till Riksdag och Landsting, paula@paulaternstrom.se
Paula Ternström
070 461 43 64
www.paulaternstrom.se
paula@paulaternstrom.se
onsdag 5 april 2017
Drev eller dialog?
För att ge en nyanserad bild, Jag besökte Al-hazarskolan i februari för att förbereda mig inför vårt seminarium om Religiösa Friskolor på Bullkyrkan I Stockholm. Jag blev imponerad av skolan. Bra dialog med ledningen och eleverna. Bra stämning, tyst i klasser, hög lärartäthet, hög andel manliga lärare i högstadiet. Halvklasser i NO och matte. Receptet fungerar.
”Det känns inte som vi lever i en demokrati, ingen lyssnar på oss, sa några flickor i högstadiet
Jag berättade om att jag var rädd för grupperingar att jag var orolig för vad man läste i Koranen, om man blir sponsrad av Saudi, hederskulturen.
Vi hade en dialog, ett samtal. Det goda samtalet. Sverige är ett mångfaldssamhälle och den liberala kompassen måste vara att arbeta för respekt och tolerans mellan olika grupper. Bashir Aman Ali, grundare av Alshazarskolan kommer från Somalia och berättade för mig att Somalia och Sverige ligger väldigt långt ifrån varandra. Somalier är ett kamelfolk och allt handlar om Gud, Sverige är ett IT folk och det finns knappast ett land som är så sekulariserat som Sverige. Den liberala kompassen handlar om individens frihet. Om resultatet och metoden i religiösa friskolor främjar barnens resultat och utbildning ska vi då ta ifrån dem deras möjligheter? Men nu går drevet efter Kalla faktas inslag om könssegregerade bussar och röster höjs för att skolan ska stängas. Skolan har nu meddelat att de könsegregerade bussarna genast ska åtgärdas. Alla tycks tagna på sängen. Men då undrar jag om alla har sovit? Eller menar ni på fullt allvar att denna könsegregering var en nyhet? Det är dags för alla politiskt aktiva att komma ur sin bubbla och besöka verkligheten. Ingen vinner på detta drev. Det gödslar hat och det är farligt. De unga starka kvinnor som jag mötte på Al-hazar skolan upplever att de inte lever i en demokrati. Så får det inte vara. Sverige har varit otydligt i sin kommunikation om vilka värderingar det är som gäller. Man har t o m påstått att det inte finns några svenska värderingar. Men ovärderliga liberala värderingar är mänskliga rättigheter och alla kvinnors frihet.. Migrationsverket bör införa ett block om jämställdhet i sin utbildning för nyanlända översatt till alla språk. Att i Sverige får kvinnor träffa vem de vill, gifta sig med vem de vill, klä sig hur de vill, fika med vem de vill och lära sig cykla och simma utan att känna skam och skuld. Vi måste börja där. Men vi behöver ha det goda samtalet. Inte ett drev.
Etiketter:
Al hazarskolan,
Alla kvinnors frihet,
Kalla Fakta,
Religiösa Friskolor
söndag 12 mars 2017
Svensk lag eller dubbla rättssystem?
Hederskulturen breder ut sig och vi står inför stora utmaningar om vi vill värna alla kvinnors frihet. ”Svensk lag eller dubbla rättsystem?” var temat på Fadimedagarna 2017 dit jag blev inbjuden för att bli Goodwill Ambassadör 2017. Detta är den svenska feminismens största utmaning Att få gifta sig med vem man vill, gå ut med vem man vill, bära vilka kläder man vill, bada med vem man vill. Lära sig cykla lära sig simma utan att känna skam eller rädsla. Kvinnans frihet måste gälla alla kvinnor som bor och kommer till Sverige.
För mänskliga rättigheter och den liberala tanken om individens frihet gäller inte alla i Sverige. Alla får inte delta i den friheten. #Fadimedagarna2017 handlar om alla kvinnors frihet. Vi måste alla stå upp för våra liberala värderingar om individens frihet! Vi har alla ett ansvar och civilkurage att säga ifrån för att kunna bryta normer, värderingar och attityder. Men det krävs mod att våga säga ifrån. Det krävs också ett politiskt mod. Det handlar om att förmedla en annan värdegrund. En värdegrund där kvinnans frihet är central.
Det är femton år sedan Fadime mördades av sin far för att hon blev kär i en svensk man. Hedersvåld kallas detta. Familjen förlorar sin heder om en kvinna skulle träffa en svensk man. Det är alltså inte rasism utan heder. @Sara Mohammad som startat föreningen Glöm aldrig Fadime och Pela för att uppmärksamma och kämpa mot hedersvåldet har själv erfarenhet av att ha en pistol riktad mot sitt huvud. Det var hennes bror som skulle döda henne om hon inte gifte sig med en betydligt äldre man familjen valt ut. Efter den händelsen gick Sara under jorden ett antal år och flydde sedan till Sverige. Att stödja och uppmärksamma hedersväldet och förtrycket är den svenska feminismen största och viktigaste utmaning just nu. Det är en enligt #GAPF 130000 kvinnor som lever under hedersförtryck i Sverige och siffran ökar hela tiden.
@yvonne hirdman, professor i historia inledningstalar om vänsterns svek i de hedersrelaterade frågorna. Att man velat klumpa ihop det med mäns våld mot kvinnor av rädsla för att främlingsfientliga krafter ska frodas. Enligt advokat @Elisabeth Massi Fritz, brottsmålsadvokat som specialiserats sig på brottsoffers försvar. bör straffen för hedersvåld höjas och hon menar att omedelbar utvisning är det som skulle få snabbast effekt samt att strypa alla bidrag i familjer där misstanke om hederskultur finns.
Carin Götbladh, Polischef region mitt berättar om ett pågående case där arton familjemedlemmer är anhållna och alla har rätt till tolk och där förundersökningen är på 11.000 sidor. Enligt norska polisen har hedersväldet ölat med 30% de senaste fem åren och siffran stiger hela tiden med flyktingströmmarna.
”Jag vill gå ut utan skuggor”. Vädjar kvinnor från panelen med representanter från Frivilligorganisationer b la Amineh Kababaveh (Varken hora eller kuvad), Maria Rashidi (Kvinnors rätt), Zelia Dagli (Kibele kvinnoförening), Sara Muhammad (GAPF)” Det finns shariapoliser i Sverige som talar om vad du får ha på dig. ”Sätt på dig sjal” Till GAPF s hjälplinje ringer kvinnor in och ber om hjälp för att de blir slagna, spottade och utfrusna om de inte bär slöja.
”Vi vill komma ut i samhället. Vi vill starta företag. Vi vill vara lika fri som alla andra. Vi på Järvafältet lever inte i det svenska samhället, klagade Zelia Dagli, Vi begränsas till att sy, sticka och laga mat.. Man måste göra någonting nu”.
Mina Ahadi, grundare för internationella komitéen mot stening menar att politisk islam sprids i Europa och smyger sig in i de politiska leden och motiv finns att sprida kvinnofientliga sharialagar. Ahadi menar att många stadsdelar runt om i Europa mer och mer börjar likna Iran. Aidan Liddle, Great-Britain Embassy berättar om att det finns 85 shariadomstolar i Storbritanien.
Devin Rexvid, fil dr i socialt arbete gav ett visst hopp då han talade om att det går att förändra normer och värderingar. Genom att arbeta med attityder och communitywork.
Men han ställde frågan vilka värderingar finns i det utbildningsinnehåll vi förmedlar? Sara Muhammad menade att religiösa friskolor fungerar som ett producentcenter för hederskultur där man rapporterar till föräldrar om barnen bär slöja eller inte och där man undervisar i religion och inte om religion.
Gertrud Åström, vice ordförande i GAPF avslutade med orden: Har feminismen väjningsplikt mot religion och gamla sedvänjor? Jag hoppas inte det?
fredag 15 juli 2016
Är det coolt med Jihad?
Så slog det till igen. En lastbil dundrar fram över glada nationaldagsfirande fransmän 14 juli i Nice. Att använda sig av ett stort fordon på en folkrik plats är en av strategierna för IS. De otrogna ska utplånas. Frankrike är i krig, uttryckte Hollande efter massakern 13 november 2015 i Paris. IS arbetar för ett globalt kalifat och de kan slå till var som helst och när som helst. Men varför blir man IS krigare? 20% av unga i Frankrike tycker IS är coola men bara 7 % är muslimer av franska ungdomar. De flesta som åker till Syrien för att kriga är inte särskilt religiösa. De är beredda att dö hjältedöden men inte av den anledningen de flesta av oss tror. En brittisk forskare, Scott Attran har undersökt varför unga europeer radikaliseras och upptäckt att många av de som rekryteras inte har läst Koranen. De har läst och sett propaganda. De är inte ute efter gudstro utan ett sammanhang att tillhöra. En dröm att dela med andra. Det har i alla tider funnits en krigsromantik hos unga män, en dröm om något högre och att vara rebellisk och risktagande. Även i Tolstojs 1800-tals roman Krig och Fred går håglös man ut i krig. Att vara krigsmartyr är inget nytt. Men är det jihadismen som subkultur som lockar? Är det coolt att gå i burka? Nyligen satt en ung hiphopartist i SVT och pratade om sitt skrivande med en tröja med en kvinna i burka. Har jihadismen blivit ett mode? En vän jag talar med från Fisksätra berättar att hans systers klasskamrat blev jihadist och reste till Syrien. Han är död nu. ”En sån gullig kille”. Det kryper närmare och närmare. Jag svarar att ” du som är ungdomsledare måste öppna dina ögon” Min vän ser blek och oförstående ut. Det finns inte kunskap att hantera detta. Och det går fort. På en vecka kan en 17-åring radikaliseras. Osaya Kreyen gripen misstänkt för båda dåden i Paris och Bryssel är uppvuxen i Rosengård /Malmö där han radikaliserats. Hotet från jihadister har alltför länge tonats ned i Sverige. Näst Belgien är Sverige det land som exporterar flest jihadister till Syrien och Irak. Det finns anledning till stor oro. Den svenska flaggan finns med i nyproducerade filmer från IS över länder de anser sig vara i krig med. Forskning visar att unga män är mer benägna att starta krig och i Sverige finns just nu ett överskott av unga män utan fotfäste. Dessutom sprids en föreställning bland muslimer om att västvärlden är i krig mot Islam – i grunden en konflikt om hur ett samhälle ska styras. Finns det en plan att hantera detta? Hillevi Engström nyligen tillträdd samordnare för våldsbevakande extremism har ett stort arbete framför sig. Hon klarar inte detta ensam. Vi måste alla hjälpa till. Vi måste öppna våra ögon.
fredag 1 juli 2016
Nio miljoner hjälper en miljard
”Hur många sa du att ni var?”
”Nio miljoner drygt”
”Nio miljoner hjälper en miljard!?” Den indiske guiden vid Taj Mahal tror inte sina öron när jag berättar att 1.6 miljonerklubben och Hand in Hand i Sverige är i Indiens fattigaste område Marja Pradesh för att utbilda 23.000 indiska kvinnor i Hälsa. När jag besöker de fattiga byarna kan jag inte fråga om de utövar Yoga som jag hade tänkt. Hur skulle de hinna det? Kvinnorna går på fälten i sina vackra saris och plockar vetestrån ett i taget i olidlig hetta. De sover med getter och kor i sina skjul och när monsunregnets vatten har torkat bort får de gå långt för att tvätta händerna. Den patriarkala strukturen är hård och männen bevakar vår dialog hela tiden. Vad vill ni frågar jag. Kvinnorna svarar att de vill ha utbildning. De får utbildning i hygien, hälsa och även ekonomi. Att det du säljer måste du sälja lite dyrare än det du köper in. En kvinna har öppnat en kiosk där hon säljer chips och nötter. Hon försörjer hela sin familj på det.
Hand in Hand gör ett fantastiskt arbete för kvinnor i Indien med stöd av Postkodmiljonlotteriet. Att vårt land Sverige med den lilla befolkningen gör något så stort för Indiens kvinnor är något att vara stolt över. Bilden av Sverige som förmedlar kunskap om hälsa är värt att exportera och sprida worldwide. Nästa steg är att sprida våra kunskaper om geriatrik. I Indien finns tre geriatriker på en miljard och befolkningen blir äldre och äldre även där. Behovet av Sverige som kunskapsbärare och utbildare är stort. Både Indien och Kina sneglar på Sverige. Förstår och antar vi möjligheterna?
Besök gärna 1.6 miljonerklubbens Seminarium Women´s Health movement in India i Almedalen på Sigrid 5 juli 18-18.45
http://www.1.6miljonerklubben.com/aktiviteter/visa/?id=2117
Etiketter:
1.6miljonerklubben,
Almedalen,
Hand in Hand,
hälsa,
Indien
måndag 6 juni 2016
Vad är att vara svensk?
Kära Öregrundsbor, kära besökare,
Tusen tack för förtroendet att få tala på Sveriges Nationaldag! För sju år sedan stod jag här och höll nationaldagstalet – ett hedersuppdrag - och då var min älskade pappa här. Nu finns han inte mer men jag bär honom med mig precis som vi alla bär våra föräldrar och vår historia med oss.
Pappa älskade Öregrund. Och överförde den kärleken till mig precis som jag hoppas jag för den kärleken vidare till mina söner. Kärleken till havet, klipporna, enbuskarna, ljungen, havtornen, de hemliga smultronställena. Abborrnäten och abborrarna vi lärde oss luffarrensa. Vinbärsbuskarna som pappa la sin själ i och saften vi fortsätter göra precis som han gjorde.roslagsrosen. Potatisodlingen. Att komma till Öregrund är som att komma till Pappa. Att komma hem till tryggheten, mitt hjärta blir alldeles lugnt. Öregrund är mitt Paradis. Pappa gav mig livskvalitet. Kan man ge ett bättre arv? Föräldrars värderingar tar vi omedvetet över precis som vi tar in vårt fosterlands värderingar. Det blir tryggheten och faktiskt trösten när det blåser hårt. Det man har kvar att hålla sig i är värderingarna och ritualerna.
-Jag längtar hem, jag längtar vart jag går
- Men ej till människor! Jag längtar marken
- Jag längtar stenarna där barn jag lekt, skriver Verner von Heidenstam 1888
Då längtade han hett efter Sverige efter åtta år i Italien.
Vad är att vara svensk?
Kanske förstår man det som mest när man inte är i Sverige
Jag har funderat en del på det och idag på vår nationaldag kan jag våga tala om det trots att det varit en aning förbjudet. För det har det ju?
Hur ser den svenska nationalkaraktären ut? Hur kan vi få kunskap om vår nations personlighet? För att förstå samtiden bör vi läsa vår historia.
Att analysera svenskhet var ett ämne i slutet på 1800-talet.
Man talade då om Det karga Norden och det mustiga Södern.
Man talade om Självständighetskänsla och praktiskt förnuft,
Man talade om respekt för lagen och överdriven vördnad för det utländska.
Många kulturpersonligheter under 1800-talet försökte fånga nationalkaraktären som ofta beskrevs som ett missnöje med det egna folket. Svenskarna trivdes inte med varandra. De var asociala, materialistiska och individualistiska. Svenskarna saknade sinne för äkta fosterlandskärlek, de var okunniga om sin egen historia och brast i den nationella stolthet som präglade andra kulturfolk.
Svensken är oförmögen att lyfta fram sina egna företräden utan förvandlar istället sina vackraste drag till fel och brister i förhållande till andra kulturer, sades det.
Och fortfarande år 2016 beskriver vi oss som The Nerdnation när vi ska presentera oss för 50 miljoner tittare när vi är värdland. för Eurovision Songcontest.
Ingenting har förändrats?
Svenskens mål är självständighet och att vara sin egen och vägen till oberoende går via entreprenörskap så även för kvinnan slog Carl Jonas Love Almquist fast i romanen ” Det går an” 1839 i gestalt av glasmästardottern Sara Videbäck, en karaktär som jag själv gestaltat på teatern. Och faktiskt även här i Öregrund en oerhört varm sommar i Socitetshuset. Sara menade ju att om hon själv tjänade sina egna pengar var hon fri och kärleken fri. Almquist förlorade jobbet som rektor efter att skrivit den boken.
Idag kan vi se Vikings på History channel med bl a Gustav Skarsgård som en Viking .Min personliga favorit är sköldmön Lagerda.. Inte bara för att hon har en himla häftig frisyr utan för att hon har en sån cool attityd. En kvinnlig krigare med de främsta nordiska egenskaperna självständighet och stolthet- Hon är jämställd mannen. Det finns i vår historia. De starka kvinnorna. En förebild. En rolemodel.. Ha ha Och t o m med min egen försfödde son har jag döpt till Viking.
Oberoende har i Sverige varit är en dygd och det är också en dygd att uppfostra sina barn i denna anda. Nordiska föräldrar blandar sig mycket mindre i sina vuxna barns vardagsliv, och barnen i sin tur undviker att be föräldrarna om stöd och hjälp. Svensken vill vara fri och oberoende till familjen och kärleken.
En bra karl reder sig själv, sa min pappa. ”Jag vill inte ligga någon till last” sa min morfar.
Kanske är det detta som är att vara svensk? Eller har det förändrats?
Häromdagen läste jag på en engelsk sajt om Sverige att det som är riktigt svenskt det är Systembolaget och att stå i kö. Men också att vi tar varandra i hand. Ett handslag betyder att man är vänner. ”Det tar vi i hand på” Redan på vikingatiden räckte man fram handen för att visa att man inte hade några vapen. Att man kom med fred. En väldigt vacker gest och möjligheten att knyta ett socialt band. Så att inte sträcka fram handen kunde vara en krigsförklaring. Vi bär vår historia så kanske det är därför det skär så djupt i våra hjärtan när handslaget uteblir trots att vi bor i ett mångkulturellt land och att vi vet att vi behöver anpassa oss till varandra. Inte bara de som kommer hit utan även vi som bott här från början.
Ordet Integration betyder ”en förening av skilda delar till en större enhet.” Och vi gammelsvenskar behöver alltså också integreras och förhålla oss till den nya föränderliga verkligheten och det nya land som Sverige blir.
Vad händer när klankulturbefolkningar folkvandrar till ett individbaserat samhälle som Sverige? Vad händer med samhällskontrakten? Den svenska värdegrunden? Vad händer med vårt oberoende? Vad händer med kvinnans frihet?
En kvinna som jag träffade och är läkare flydde till Sverige för att få leva i frihet. Hon fick inte lära sig vare sig cykla eller simma i sitt hemland. Det är inte fint för en flicka. Men hon är mer bevakad här än där hon kom ifrån.
- Jag flydde från ett stort fängelse till ett litet, säger hon.
Det gör ont att höra i mitt fria hjärta.
Så många som flyr till Sverige för att vara fria. Och vad möter dem?
Kanske är det en tid att verkligen stå upp för våra värderingar?
Det är tid att försvara jämställdheten mellan män och kvinnor.
Det är tid att försvara demokratin
Det är tid att tänka på arvet vi lämnar efter oss.
Gratulerar på dagen, Sverige! Ja må du Leva!
Etiketter:
Nationaldagstal,
nationalkaraktären,
svensk
söndag 29 maj 2016
Bidrag till religiösa samfund?
Vi måste vara rädda om människors incitament att betala skatt. Den är inte självklar. Därför ser jag som min plikt och uppgift att som ersättare för Liberalerna i Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd bevaka vart skattepengarna går? Jag har som ersättare ingen rösträtt men jag har tack och lov yttrandefrihet. Ordföranden för Muslimer för fred och rättvisa Yasri Khan vill inte ta kvinnor i hand. Det gör mig väldigt ledsen och jag känner mig diskriminerad men han är i sin fulla rätt att göra vad han vill. Däremot tycker jag att det är orimligt att en organisation som inte behandlar kvinnor och män likvärdigt ska uppbära bidrag och sponsras av svenska skattebetalare. Frågan är om svenska skattebetalare ens vet om det? Överallt i hela landet är det nämnder som fördelar bidrag till tveksamma organisationer. Politiker blundar och vill inte bli obekväma. Organisation Muslimer för Fred och Rättvisa som drivs av Fd (?) Miljöpartisten Yasri Kahn får miljoner i bidrag b l a av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälle frågor. Även Stockholms Läns Landstings Kulturnämnd beviljade nyligen bidrag till denna organisation. Då jag som ersättare ville göra ett studiebesök gick Miljöpartiets representant i taket. Han tyckte att det blev ett utpekande och undrade om det var detta Liberalerna stod för? Redan i september när jag läste handlingarna inför nämndens möte påtalade jag min önskan om att utreda organisationen närmare. Då efter att ha läst Hanna Gadbans bok ” Min Jihad – Jakten på Liberal islam” och fått upp ögonen hur mycket skattepengar som går till religiösa samfund och islamiska samfund som har direkta kopplingar till terrororganisationer. Jag såg det som min plikt att som politiskt förtroende vald för Liberalerna påtala detta. Men att rubba den byråkratiska agendan där makten egentligen finns hos tjänstemännen är ingen lätt match. Man blir obekväm. Jag som ersättare har ingenting att vinna på att strida för det ingen vill tala om. Men vad är då de förtroende valda politikernas roll i nämnder? Att sitta tysta och hålla med. Stirra i våra telefoner utan att egentligen lyssna och inte och se någon i ögonen? Jag vill i alla fall kunna se mina väljare i ögonen! Det är lätt att slösa med andras pengar.
Ska svenska skattebetalare vara med och finansiera religiösa organisationer som arbetar för att kvinnor och män ska leva i parallella samhällen? Ska vi vara med att betala för att kvinnor ska uppmuntras täcka håret? Bör vi inte ta reda på hur föreningen ser på homosexualitet och jämställdhet innan vi ger bidrag? Är föreningen öppen för alla? På pappret ser det ut som kriterierna följs. Men i verkligheten?
Ja, jag erkänner, jag är rädd! Jag är rädd att min frihet som kvinna ska gå förlorad.
Att jag inte längre ska kunna gå i sommarklänning, fladdra med håret i vinden och dansa på club. Ytterst handlar det om kvinnans frihet! Ni män har ingenting att oroa er över. Den patriarkala strukturen gör ert liv lättare men vi kvinnor går en dyster framtid till mötes om vi inte tar kampen för de liberala värderingarna nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)